- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / IX. årg. /
136

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136

3:o Lignylglycid innehåller två kärnor.

4:o Lignylglycid innehåller följande substituenter:

a) oxymetyl,

b) hydroxyl,

c) en glycidrest af sammansättningen — CH2—CH—CH2,

O

___Q .

d) aktiv karbonyl CO__pr/n \

5:o Lignylglycid innehåller icke under 18 och icke öfver 22
kolatomer.

Såsom jag i ett tidigare arbete (Teknisk Tidskrift 1893 s. 49) har
visat, bindes svafvelsyrligheten på tvenne olika sätt vid lignylglyciden,
ett starkare och ett svagare. Det är naturligtvis den aktiva
karbonyl-gruppen, som utgör den svagare bindningslänken. Den, som binder
svafvelsyrligheten på det starkare sättet åter, är glycidgruppen, hvilkens
trering dervid spränges, hvarvid oxysulfonsyra uppkommer:
— CH2—CH-CH2 + H S02 ÖH =

\ /
O
= — CH2-CH(OH)-CH2 S02 ÖH resp.
-CH2—CH(S02OH)—CH2 ÖH.

Då antagligen ligninet i alla växter är af glukosidartad natur och
det vidare kan antagas för sannolikt, att den ena beståndsdelen i dessa
glukosider, i de flesta fall åtminstone, är af aromatisk natur, så kan
ordet lignylglycid lämpligen användas såsom ett generelt namn för
denna aromatiska del. Genom att tillägga växtnamnet kan
lignylglyciden lätt specialiseras. A priori kunde det väl vara antagligt nog, att
de s. k. inkrusterande ämnena i veden, d. v. s. allt utom cellulosan,
utgöras af en mångfald föreningar i brokig blandning. Så är dock
antagligen icke förhållandet, åtminstone icke hos granveden. Frånräknar man
små mängder albuminater, fett, hartser och gummi, utgöres återstoden
eller ligninet i det väsentliga af en enda glukosid. Individualiteten får
emellertid ej tagas i sträng bemärkelse. Granvedslignylglycid består
t. ex. af två eller möjligen flera föreningar, hvilka dock icke synas skilja
sig från hvarandra utom i antalet oxymetyl- och hydroxylsubstituenter.

Vi komma nu till bevisen. Att lignylglycid innehåller en
aromatisk kärna samt en glycidsubstituent, har jag kunnat ådagalägga på
följande sätt.

Det finnes, såsom herrarne torde erinra sig, i barrträdens
kambial-saft en glykosid, som kallas för coniferin. Denna är känd sedan
gammalt, men först i medio af 1870 talet undersöktes den närmare af de
båda tyskarne Tiemann och Haarmann. När coniferinet stått en tid,
luktar det starkt vanilj. Det var denna omständighet, som föranledde
de båda tyskarne att företaga den närmare undersökningen. Det
lyckades visserligen icke att finna en tekniskt brukbar metod att ur
coniferin framställa vanillin. En lämplig utgångspunkt för framställning
deraf har emellertid sedermera blifvit funnen i eugenol.

Coniferin spaltas på vanligt sätt af syror. Man erhåller socker och
en hartsartad substans af aromatisk natur. T. och H. funno nu, att,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:30:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1897/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free