Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
oxidation i veden öfvergått till cymol. Vore emellertid detta
förhållandet, så borde väl någon terpentinolja finnas qvar, bärande vittne om
cymolens ursprung, men, som vi sett, är detta ej fallet. Det finns ej
ens spår af terpentinolja deri. Anställda försök ha ock lärt, att
terpentinolja icke undergår den ringaste förändring genom att upphettas med
sulfitlösning. Jag har slutligen icke ansett det Öfverflödigt att
undersöka den olja, som med vattenånga afdrifves ur grankåda. Grankådan
var af mig sjelf för detta ändamål insamlad. Det visade sig, att den
ur grankåda erhållna terpentinoljan var ren pinen. Då det förefaller
mindre sannolikt, att cymol skulle bildas vid sjelfva kokprocessen, så
kan jag derför för min del ej komma till annat resultat, än att den
eteriska olja, som afsattes i sjelfva granveden, är cymol, under det att
den olja åter, som finnes i den utvändigt på trädet sig afsättande kådan,
är terpentinolja, pinen. Äfven från en annan synpunkt synes detta
ingalunda vara omöjligt. Det torde icke vara samma protoplasma, som
afsätter oljan inne i veden, som den, hvilken bildar grankåda. I det förra
fallet är det nemligen protoplasman i vedcellerna, i det senare åter
protoplasman i bastcellerna, som bildar oljan. Det finnes sålunda
otvifvelaktigt i naturen långt rikare tillgångar på kolvätet cymol, än man
hittills haft kännedom om.
Om Tellur
och dess ställning i det periodiska systemet.
Af Carl von Schéele.
Mendelejeffska systemet, som länge visade sig utgöra en möjligast
fullständig klassifikation af grundämnena, och som firat kanske de
största vetenskapliga triumfer, som kemiens historia vet att omförmäla,
synes ej längre kunna motsvara de stora förhoppningar, man en gång
stälde på detsamma. Ej nog med, att systemet ej lämpar sig för
in-rangering af de flesta af de sällsynta jordarterna, hvilkas atomvigter
likväl redan nu äro temligen väl kända; nyare undersökningar synas
gifva vid handen, att tellur, hvars plats ansetts säker framför jod, i
samma vertikalrad som svafvel och selen, svårligen kan få behålla
denna plats, och någon annan lämplig plats synes systemet knappast
kunna bereda åt detta grundämne.
Frågar man sig, hvad orsaken kan vara, att ett grundämne, så
länge kändt som tellur och ingalunda sällsynt, ännu ej funnit någon
säker plats i Mendelejeffska systemet, så blir svaret, att dels har icke
atomvigten kunnat med någon större noggrannhet bestämmas, utan
varierat högst betydligt hos olika experimentatorer, dels har man ej
med säkerhet kunnat konstatera någon isomorfi mellan tellur och de
element, till hvilka det på grund af sina kemiska egenskaper närmast
hör, nemligen svafvel och selen.
Då Mendelejeff satte upp sitt system öfver elementen, var tellurs
atomvigt af Berzelius, v. Hauer m. fi. bestämd till 128, hvilket tal
borde förflytta tellur bakom jod. Mendelejeff antog då, att den höga
atomvigten förorsakades af ett nytt grundämne, som han kallade
dwi-tellur. 1883 företog Brauner en bestämning af atomvigten, hvarvid
han konstaterade, att Berzelii metod, som bestod i att öfverföra Te till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
