- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / IX. årg. /
164

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

164

fattas, angripa de jäsningsmaterialet och få i förmågan att öfverföra
socker i kolsyra och alkohol en fysiologisk ersättning för det fria syret.
Jästens sjelfjäsning var sålunda enligt Pasteur en sjelf klar sak. När
den icke kan få någon näring utifrån, lefver den på bekostnad af sin
egen kropp.

Denna genom ifrågavarande strid mellan dessa två, den dåtida
vetenskapens heroer, beryktade jästens sjelfjäsning hade sålunda fört
båda kämparne på villospår. Man inlät sig visserligen å ömse sidor i
ursinniga fäktningar här och fäktningar der, men terrängen, truppernas
beskaffenhet, deras otillräckliga utrustning omöjliggjorde något afgörande
fältslag, hvars verkningar skulle spörjas tiderna igenom. Hur kunde i
sjelfva verket någon seger vara möjlig? Man kunde ju ej ens ordna
de olika vapenslagen hvar för sig och ännu mindre ställa man för man
i riktiga led. Det fattades kort sagt öfning, disciplin. Det är tydligt,
att denna endast kunde bibringas genom renkulturen. Det var denna,
som fattades, som måste upptäckas. När denna uppfinning hunnit
blifva gjord, hade Pasteur blifvit en gammal man, och Liebig sof sedan
flera år under den gröna torfvan.

Ingen och aldraminst bryggaren är i okunnighet om, att det var
Emil Chr. Hansen, denne vårt södra grannlands celebre forskare, som
lärde oss metoden att ställa dessa mikroorganismer, så att säga, en och
en i ledet. Det är också ingen, som, hvad särskildt jästsvamparne
beträffar, i så hög grad som han riktat vår rationella kännedom om dessa
organismer.

Striden har såtillvida, så att säga, utmejslat tre typiska representanter
på detta område. Liebig är antiken med sin klarhet men också med sin
fattigdom på kunskap. Pasteur är de mikroskopiska varelsernas Linné,
representanten för de stora upptäckternas tid inom dessa varelsers verld.
Hansen åter är nutiden, den moderne teknikern, den om målet klart
medvetne och uppfinnaren af medlet att nå detsamma.

Nägelis molekularfysikaliska teori.

När Liebig hade afträdt från skådebanan, och innan någon metod
för renkultur af mikroorganismer ännu var funnen och följaktligen
inga egentliga framsteg möjliga, sökte Nägeli upptaga Liebig7s fallna
mantel. Han uppställde en jäsningsteori, som skulle stå i
öfverensstämmelse med alla kända fakta. Jäsning är enligt honom
fortplantandet af rörelsetillstånd hos den lefvande protoplasman på
jäsningsmaterialet, hvarigenom jemvigten störes och detta senare bringas att
sönderfalla. Det skulle sålunda icke vara den döda eller den lefvande
protoplasmans sönderfallande, såsom Liebig antog, som ger impuls till
de rörelser, som framkalla jäsningen, utan rörelser hos den lefvande
protoplasman sjelf, som dervid icke förändras. I denna teori låg nu
hvad rörelsen beträffar egentligen föga nytt. Redan 1700- ja 1600-talets
kemister hade antagit jäsningen bero på en slags rörelse i massan, som
utgick från fermentet (jästen). Denna rörelses art var naturligtvis ytterst
dunkelt uppfattad af de gamle kemisterna. För den moderna
naturforskningen kunde emellertid densamma sjelfklart ej vara något annat
än en molekularrörelse. Hufvudmomentet i NägeWs uppfattning är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:30:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1897/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free