Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
smörjoljor kan försiggå ändå, och detta vid vanlig eller kanske något
förhöjd temperatur. Att oljbildande gas polymeriseras vid 350° och
andra homologa kolväten vid betydligt lägre temperatur, är kändt. Ett
karakteristiskt exempel på en dylik polymerisering erbjuder ett flytande
kolväte, som blifvit kalladt cyclopentadien, C5H6. Detta kolväte har
den rationella formeln
HC — CH
■I H
HC CH,
\/
CH2
eg. vigten O.siso och kokar vid 41°. Efter en kort tid öfvergår det af
sig sjelf i dicyclopentadién med eg. vigten I.012 samt smältpunkten 33°.
Af de polymeriserade föreningarne finnas många, som åter dissocieras,
men också många, som genom inre omlagring kunna öfvergå till
beständigare föreningar. Sålunda finnas bland de tunga oljorna i
bergoljan många, som lätt dissocieras under återbildning af lättflyktiga
etylenkolväten.
För här föreliggande fråga är det af intresse, att äfven petroleum
-destillaten utan yttre inverkan undergå en polymerisation. Engler
iakttog sålunda, då han undersökte destillationsprodukterna af en
bergolja från Java, att en blandning af destillater med en eg. vigt af 0.879$
efter längre tids förvaring i väl tillslutet kärl antagit eg. vigten 0.8917.
Sedan uppmärksamheten väl blifvit riktad på detta dittills obekanta
förhållande, befanns det vara en snart sagdt allmän regel, att
petroleum-destillater med tiden få en högre eg. vigt. Denna förändring är olika
för oljor af olika ursprung. För en tung ja va-olja steg eg. vigten på
några få dagar med O.oi. En liknande polymerisation med ty åtföljande
höjning i eg. vigten synes äfven försiggå hos stenkolstjärans destillater.
Något mindre framträder fenomenet hos brunkolstjärans destillater, men
dock äfven hos dessa tillräckligt tydligt. Hos de af Engler sjelf
framstälda trandestillaterna hade på 8 år eg. vigten stigit från O.8105 till O.S29.
Också hos friska trandestillater visade sig en tydlig stegring i eg. vigten
efter 1 månads tid.
Att dessa höjningar i eg. vigten hufvudsakligen måste tillskrifvas
polymerisation, torde vara otvifvelaktigt, liksom att denna vid vanlig
temperatur går så långsamt, att man ej iakttagit den. Allt detta leder
till antagandet, att de omättade lättare kolvätena i den ursprungliga
bergoljan under de tusentals år, som förflutit sedan dess bildning,
polymeriserats och förvandlats till smörjoljor, hvadan man ej kan vänta
att i den naturliga bergoljan finna lättflyktiga, omättade kolväten i
nämnvärd mängd.
Enligt Englers uppfattning har bergoljans bildning således tillgått
på följande sätt: de döda hafsdjurens qväfvehaltiga substans har
sönderdelats genom förruttnelse, och likfettet har stannat qvar. Genom tryck
och värme, kanske också genom tryck enbart, har likfettet öfvergått till
bergoljans första stadium eller protopetroleum, en blandning af mättade
och omättade kolväten, till större delen flyktiga under 300°. Sedermera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
