Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
är nemligen en i nutritionsfysiologien bepröfvad grundsats, att en
välsmakande föda är mera lättsmält än en smaklös eller illasmakande,
och sockret spelar rollen ej blott af ett näringsämne utan också af
en krydda och förtjenar redan derför att ännu mera än hittills ingå i
folkets dagliga näring.
Sockrets inflytande på muskelkraften. Ett värdefullt
bidrag till lösningen af denna fråga har lemnats af fransmannen Chauveau
i en uppsats i Comptes rendues 1897,1070 under titeln: »jemförelse
mellan värmealstrings- och energialstringsförmågan hos enkla näringsmedel
och deras näringsvärde?).
Det består en betydlig skilnad mellan sockrets och fettets
energialstrings- och näringsvärde-eqvivalenter inom den arbetande organismen.
Dessa ämnens näringsvärdeeqvivalenter äro närmelsevis lika med bådas
relativa förmåga att alstra glykogen.
Näringsmedlens dynamogena kraft, d. v. s. deras större eller
mindre förmåga att ersätta den kraftförbrukning, som orsakas genom
kroppsorganens verksamhet, betraktas af fysiologerna såsom likvärdig med den
termiska effekten, hvars storlek mätes genom förbräningsvärmet.
Näringsvärdet skulle också liksom den dynamogena kraften vara direkt
proportionel mot förbränningsvärmet, och den mängd af de olika
näringsmedlen, som man måst tillföra organismen för att åstadkomma
samma nutritionseffekt, vara omvändt proportionel mot
förbränningsvärmet eller den värmealstrande förmågan. Enligt denna föreställning
skulle 1 gr. fett hafva samma näringsvärde som 2.373 gr. socker, om
nemligen assimileringen af dessa båda enkla lifsmedel kräfde lika
mycken energi.
Mot denna föreställning vore intet att invända, om det vore
bevisadt, att de olika fysiologiska arbetena kunde bestridas lika väl af alla
kraftkällor utan åtskilnad, hvilka matsmältnings- och assimilationsorganen
tillföra organismen. Då skulle den dynamogena kraften vara lika
med förbränningsvärmet och äfven med näringsvärdet, d. v. s. lika
fysiologiska arbeten, som hemta sitt kraftbehof från olika kraftkällor,
skulle af de olika näringsämnena förbruka vigtsmängder, som stode i
omvändt förhållande till deras förbränningsvärme och dynamogena kraft.
I verkligheten äro organen emellertid icke så indifferenta i fråga
om de af dem vid utförandet af deras fysiologiska arbeten begagnade
kraftkällorna. Ett af dessa arbeten, det vigtigaste af alla, hvilket för
sig ensamt tager största delen af djurets kraftbehof i anspråk, nemligen
muskelarbetet, utgår uteslutande från det i muskelväfnaden innehållna
glykogenet, hvilket oafbrutet förbrännes och ersättes med nytt. Frågan
är nu den, om djurens muskler underhållas lika väl, när å ena sidan
socker, å andra sidan fett gifves som näring, och detta i vigtsmängder,
som stå i omvändt förhållande till deras förbränningsvärme eller med
andra ord: äro sockrets och fettets näringseqvivalenter identiska med
deras energieqvalenter.
Att en sådan identitet ej kan förefinnas, framgår redan deraf, att
fettet först efter sin ombildning till glykogen kan deltaga i
muskelarbetets utförande. Redan till denna ombildning förbrukas en del af
den potentiella energien hos fettet, hvadan återstoden af dess
dynamogena kraft tydligen måste vara mindre än dess ursprungliga för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
