Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Men för tillgodogörande af detta rika råmaterial såsom
gödslingsämne för jordbrukets behof erfordras, att fosforsyran deri öfverföres
i en annan för växterna lätt njutbar eller tillgänglig form. I hvarje
naturfosfat, i apatit likaväl som i djurben eller deraf beredda
benmjölsorter, är nemligen fosforsyran [P205 till en molekyl eller 142 delar]
bunden vid kalk [CaO till tre molekyler eller 168 delar] och i denna
förening eller tricalciumfosfat blott ytterst svårtillgänglig för
vegetationen, äfven om den bjudes densamma i ytterlig grad finfördelad. Såsom
bekant ändras förhållandet helt och hållet, om fosfatet behandlas med
en afpassad mängd svafvelsyra, som — och det är just denna
omsättning, som företages i superfosfatfabrikerna — derur afskiljer två
tredjedelar [eller två molekyler ~ 112 delar] kalk såsom gips med
qvarlemnande af ett i vatten lätt lösligt, derför i jorden lätteligen spridbart
och af växterna lätt och hastigt upptagbart, kalkfattigare fosfat, som
utgör den enda verksamma och värdefulla beståndsdelen i det allmänt
använda under namn af superfosfat välbekanta gödslingsämnet. Men
denna utväg är icke tillämplig i fråga om Gellivareapatiten på den
grund, att den är uppblandad med andra mineral, som föra jernoxid
och lerjord, hvilkas närvaro ofelbart skulle medföra fosforsyrans
återgående i olöslig form och sålunda motverka det med
svafvelsyrebehandlingen åsyftade ändamålet.
På en annan i alldeles motsatt riktning gående väg, nämligen
genom sammansmältning med en afpassad mängd [ännu en molekyl eller
56 delar] kalk i martin-ugn, erhöll man af Gellivareapatit under
apatitkommissionens arbeten en produkt, som enligt laboratoriets kulturförsök
innehöll fosforsyra af samma gödslings värde som i thomasfosfat;
likaledes har der blifvit visadt, att benaska efter nedsmältning utan vidare
håller sin fosforsyra i lätt tillgänglig form för växterna. I båda fallen
upptager fosfatet ännu 1 molekyl eller 56 delar kaik — benaskefosfatet
ur deri förhandenvarande karbonat — och öfvergår derigenom i det
tetracalciumfosfat, som är en kännetecknande beståndsdel i
thomasslaggen och anträffats kristalliserad i dess blåshål. För en dylik
smält-process erfordras emellertid en så intensiv hetta, att förfarandet af
ekonomisk hänsyn icke låter tillämpa sig i praktiken, och då nu, såsom
sagdt är, för närvarande inga ’ utsigter förefinnas för den oseparerade
Gellivaremalmens nedblåsning inom landet till ett för
thomasjerntill-verkning brukbart fosforrikt tackjern, så syntes hvarje möjlig utväg
vara stängd för tillgodogörandet af ifrågavarande rikliga, inhemska
fosforsyretillgäng för svenska jordbrukets behof.
Under apatitkommissionens arbeten sysslade professoren i metallurgi
och hyttkonst vid härvarande tekniska högskola, J. Wiborgh, rätt mycket
med denna fråga, och omsider lyckades det honom att finna ett
förfarande, enligt hvilket alla slags fosforit på ett särdeles enkelt sätt låta
förarbeta sig och dervid öfvergå i en form, som innehåller en till den
grad för växterna lätt tillgänglig fosfors}7ra, att produkten i detta
vigtiga hänseende synes kunna upptaga täflan med sjelfva superfosfatet.
Enligt det nya förfarandet bringas fosforsyra i Gellivareapatiten också
att vid glödning upptaga mera bas, men dervid användes icke kalk
utan natriumkarbonat eller soda; dermed uppnår man — och häri
ligger hufvudförtjensten af Wiborgh’s uppfinning — den stora och vä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
