Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
inträder t. ex. lätt, när ozon haltig luft ledes genom en koncentrerad
lösning af jodkalium eller genom en alkalisk lösning af pyrogallussyra.
Ångorna bestå af bestämda kemiska föreningar, vanligen i fast
form, hvilka alltså utgöra en sönderdelnings- eller oxidationsprodukt
af desozonisatorn (är denne t. ex. jodkalium-, bestå ångorna af
jodsyra). Stundom äro de synliga för ögat, stundom så finfördelade,
att de ej kunna ses, likalitet som de i luften kringsväfvande
stoftpartiklarne. Om de äro hygroskopiska, kondenseras de i beröring: med
fuktig luft under ångbildning. Till sin kemiska natur äro de alltefter
desozonisatorns beskaffenhet högst olika, dels neutrala, dels sura, dels
basiska. Orsaken, hvarför de ej fullt absorberas vare sig i vatten eller
i alkalier, är att söka i den ringa rörelsehastigheten hos fasta
partiklar, som hållas sväfvande i en gasmassa. I följd häraf komma ej
samtliga utan för hvarje gång blott en del af de fasta partiklarne i
beröring med lösningsmedlet. I synnerhet framträda ångorna, när
desozoniseringsvätskan innehåller en gasformig eller vid vanlig
temperatur afdunstande kropp, hvilken genom ozon oxideras till ett fast
ämne. Detta är t. ex. fallet vid jodkaliumlösning, der jodsyra bildas,
vid amoniakaliska vätskor, der amoniumnitrat uppstår etc.
Att fasta kroppar i fin fördelning vid passagen genom vatten ej
fullständigt absorberas, är för öfrigt kändt äfven från andra områden;
så t. ex. absorberas salmiakångor t. o. m. vid häftig omskakning endast
med svårighet af vatten. Äfven de vid förbränning af fosfor
uppträdande ångorna af fosforsyreanhydrid, hvilka förr höllos för antozon,
kunna passera flera vattenförlag, och detta ehuru fosforsyreanhydriden
är en af de mest hygroskopiska substanser.
Hvad nu beträffar det vid desozonisering med jodkalium iakttagna
förhållandet, att ångorna först vid beröring med vattenånga blifva
synliga, sedan försvinna vid beröring med vattenabsorberande ämnen och
derefter åter blifva synliga vid beröring med- vatten, så kan detta
förklaras på följande sätt:
Till en början bildar blott en del af den stoftfina och derför
osynliga jodsyran ångor med vattengasen öfver en vätska. Denna del, som
redan blifvit hydratiserad, absorberas vid nästa passage genom ett
lösningsmedel. Om lösningsmedlet afger vattengas, bildar den genomgångna
vattenfria jodsyran åter ångor, annars ej.
Ett påtagligt bevis för, att ångorna bestå af jodsyra i fast form,
ligger också deri, att, om man låter den genom jodkalium desozoniserade
gasen passera ett filtrum af glasull, har gasen dermed fullständigt
förlorat förmågan att bilda ångor. Jodsyran har nemligen då qvarhållits
af glasullen.
Med afseende på den af v. Helmholtz och Bichars företrädda
åsigten, att ångorna betingas af syre i form af fria joner, så kan deremot
anföras, dels att ozonhaltig luft kan desozoniseras redan genom
upphettning i en glasspiral till 300°, hvarefter gasen alldeles förlorat
förmågan att bilda ångor. Berodde ångbildningen på en dissociation af
syremolekylen i atomer, skulle ju enligt vanliga lagar denna snarare
ökas än minskas genom upphettning och alltså också den deraf
betingade ångbildningen. Ej heller kan man föreställa sig, att vid gasens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
