Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
II.
Berzelius och det kemiska teckenspråket
On ne peut perfectionner le langage sans
perfectionner la science. Lavoisier.
Berzelii mest betydande inlägg i kemiens formella behandling,
nomenklaturens utvidgande och det kemiska teckenspråkets skapande,
tillhöra ett jämförelsevis tidigt skede af hans vetenskapliga alstring.
De stodo utan tvifvel i närmaste kausalsammanhang med hans redan
omkring 1807 började verksamhet såsom läroboksförfattare; en annan
medverkande faktor var hans nitälskan för den svenska farmakopeens
omarbetande — påkallad af hans embetsställning vid en af landets
medicinska högskolor. Såväl i det ena som det andra fallet måste
behofvet af ett praktiskt och på samma gång fullt rationellt
beteckningssätt hafva gjort sig synnerligen kännbart för en person med Berzelii
efter klarhet och systematisk reda sträfvande läggning.
Beträffande nomenklaturen gällde det härvid mindre att
åvägabringa ett alldeles nytt system än att utvidga och förbättra ett redan
befintligt. Betydande och, såsom tiden utvisat, högst förtjenstfulla
förarbeten hade på detta område blifvit utförda af den franska antiflogistiska
skolan redan vid dess första framträdande. Knappast stod »den nya
kemien» till sina hufvuddrag färdig, förr än den genom det bekanta,
af Lavoisier, Guyton de Morveau, Berthollet och Fourcroy utarbetade
förslaget (af 1787) erhöll ett nytt språk, den under loppet af mer än
ett århundrade föga modifierade grundstommen till det ännu använda.
Om således Berzelii uppgift härigenom väsentligen underlättades,
men på samma gång begränsades, gäller det motsatta i fråga om det
kemiska teckenspråket. Icke såsom om tidigare ansatser på detta
område skulle saknats. Tvärtom: just slutet af det 18:de och början af
det 19:de århundradet hade sett åtskilliga förslag i denna riktning
framkomma; här må särskilt erinras om Bergmanns, Hassenfratz’ och Adetfs1)
samt Dalton’s. Men samtliga dessa system hade det gemensamt med
hvarandra och med de gamla Geoffroyska, tecknen, att de voro
grundade på användningen af geometriska symboler, vinklar, trianglar, kors,
cirklar och andra båglinier m. m. med eller utan tillfogande af
bokstäfver. De voro på grund häraf allt för obekväma att komma till
allmännare användning vare sig i löpande skrift eller i typografisk
framställning, allra minst när det blef fråga om uttryckande af
föreningar med mera komplicerad sammansättning.
Tecknen voro dessutom i regel godtyckligt valda och lemnade få
eller inga hållpunkter för minnet och föreställningen.
Berzelius var den förste, som insåg, att i fall ett kemiskt
teckenspråk skulle erhålla någon som hälst praktisk betydelse och blifva ett
verkligen effektivt medel att underlätta den vetenskapliga framställ-
*) Hassenfratz’ och Adel’s beteckningssätt, hvilket accepterades af Lavoisier
och Fourcroy, synes under tiden närmast före Berzelii uppträdande hafva varit
tämligen kändt äfven i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
