Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
noggranna mätningar i detta spektrum liksom å kryptons och neons
och är fortfarande sysselsatt därmed. Argons röda dubbellinie syntes
mycket svagt i den metargonhaltiga gasens spektrum. Äfven för
metargon befanns förhållandet mellan de specifika värmena vara 1.67, hvaraf
följer, att gasens molekyler bestå af enkla atomer. Dess täthet var
19.87, under det argons är 19.94. Ramsay och Travers yttra, att
metargon och argon torde förhålla sig till hvarann som kobolt och nickel,
d. v. s. hafva nästan samma atom vigt men dock olika egenskaper; de
skulle utfylla två platser af de tre, som i det periodiska systemet äro
lediga emellan klor och kalium.
Kort efter det upptäckten af metargon publicerats, fäste prof.
Schuster i den engelska tidskriften »NatüreD uppmärksamheten därpå,
att flertalet af metargons linier i det närmaste öfverensstämde med de
vanliga kollinierna. Härpå svarade Ramsay, Travers och Baly i ett
följande häfte af »Nature», och framhöll o då bland annat, att den
metargonhaltiga gasen ej förändrade sin volym eller sitt spektrum vid
långvarig gnistring med syrgas öfver natronlut, hvarför de tillsvidare
bibehöllo sin åsigt, att i metargon ett nytt ämne blifvit funnet.
Vid fraktioneringen af flytande argon erhölls intet krypton; detta
förklaras därigenom, att detsamma troligen förflyktigades med hufvudmassan
af argon, innan metargon uppsamlades. Den flytande luft åter, som
vid afdunstning kvarlemnade krypton, hade förut filtrerats och sålunda
befriats från metargon.
Alla de tre nya ämnena förekomma i luften endast i små mängder,
och denna omständighet jämte deras indifferenta natur förklarar, att de
hittills lyckats undgå kemisternas uppmärksamhet.
Väte och helium i flytande tillstånd.
Prof. Detvar i London lyckades i Maj innevarande år kondensera
vätgas till flytande form vid —205° C. under ett tryck af 180 atmosfärer.
Vätet bildar en klar färglös vätska, som ej visar något
absorptionsspektrum, och hvars menisk är lika väl utbildad som hos flytande luft.
Kokpunkten i luft är —238° C. eller +35° från den absoluta
nollpunkten räknadt. Den kritiska temperaturen ligger vid +50° absolut
temperatur. Egentliga vigten bestämdes på det sättet, att 10 kbcm. flytande
vätgas fingo afdunsta, hvarefter den bildade vätgasens volym mättes.
Härvid befanns tätheten vara ej fullt 0.07, eller ungefär 1/u af vattnets.
Flytande väte står alltså i detta hänseende i samma förhållande till
vatten som vätgas till luft. Flytande vätes atomvolym är derför 14,
medan flytande syres är 13.7. Förhållandet mellan flytande och
gasformigt väte vid dess kokpunkt är som 100 : 1, under det att vid syret
samma förhållande har värdet 255 :1. Af andra hittills kända ämnen
har metan i flytande form den lägsta egentliga vigt eller 0.4i.
Flytande väte är efter sina egenskaper den egendomligaste vätska,
hvarmed en kemist kan handskas, och hvem hade för blott 10 år sedan
kunnat tro, att man skulle kunna samla en vätska af en så minimal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
