Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
•då upprepade behandlingar af lösningen med metalliskt qvicksilfver icke
visade någon inverkan.
Särskildt har Zsigmondy studerat de kolloidala guldlösningarnes
förhållande till en kolloidal tennsyrehydratlösning. Lemnar man en
mycket utspädd tennkloridlösning att stå, säger han, afskiljes efter några
dagar geléartadt tennsyrehydrat. Detta befrias genom tvättning med
vatten från klorvätesyra och löses med tillhjelp af ett par droppar
kaustik ammoniak samt utspädes. En dylik lösning förhåller sig analogt
med den kolloidala guldlösningen. Vid elektrolys, t. ex., vandrar
sålunda tennsyrehydrat till den positiva elektroden och afskiljes der i
geléartadt tillstånd. En skillnad är, att, om strömmen afbrytes, löses
tennsyran åter i moderluten, under det att på samma sätt utfäldt guld
icke åter löses. Blandas emellertid kolloidala tennsyrehydrat- och
guldlösningar och fäller man härpå med en syra eller koksalt, så fälles
guldet, intimt blandadt med tennsyrehydrat, rödfärgadt. Den så erhållna
fällningen är så i sammansättning som egenskaper identisk med den
s. k. Cassius b guldpurpur, hvarmed den så mycket omtvistade
konstitutionen af denna förening skulle vara faststäld.
Erinras må, att Faraday redan år 1857 framstälde liknande
färgade guldlösningar men ansåg, att guldet här förekom endast i form
af suspenderade, ytterligt små partiklar, då Zsigmondy åter bestämdt
håller före, att verkliga lösningar föreligga likasom äfven vid de för
någon tid sedan af Carey Lea framstälda preparaten af lösligt silfver.
Duclaux’ metod för bestämmande af
flyktiga fettsyror.
Referat af Chr. Barthel.
Professor Duclaux, föreståndaren för Pasteurinstitutet i Paris, har
Tedan för många år sedan utarbetat en metod för kvantitativt
bestämmande af flyktiga fettsyror, ehuru beskrifningarne öfver denna metod
blifvit publicerade vid olika tillfällen och i olika tidskrifter. Han bar
-emellertid sammanfattat dessa olika uppsatser i en kortare exposé, som
publicerats i Annales de Tlnstitut Pasteur för år 1895, p. 265. Som
hans metod säkerligen torde förtjäna att komma till en mera allmän
kännedom bland kemisterna än hvad som nu är förhållandet, lemnas
härmed ett kortfattadt referat af förutnämnda publikation. Sjelf har
jag varit i tillfälle att under en längre tid arbeta med denna metod å
professor Duclaux1 laboratorium i Paris och är derför i stånd att
konstatera de stora fördelar, som metodens användande erbjuder.
Duclaux har egentligen utarbetat sin metod för att tillämpa den
vid studerandet af de produkter, som frambringas i olika
näringslösningar genom mikroorganismers lifsverksamhet; bland sådana produkter
förekomma nämligen mycket ofta olika slag af flyktiga fettsyror.
Naturligtvis kan dock hans metod tillämpas äfven vid vanliga kemiska analyser.
Metoden grundar sig på följande princip. Antag att man har en
flyktig syra, hvilken som helst, i en lösning af 1 till högst 2 %. Tag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
