Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
O og O 0
^
*
I mellanrummet mellan b och i? befinner sig Hg; genom att
förbinda detsamma jämte kvicksiifvermassan Cx med en elektrometer,
kunde man se efter om någon elektromotorisk kraft uppträdde, hvilken
i så fall antydde, att koncentrationen i JEToch vid Cx
blifvit olika genom droppandet.
Det visade sig i själfva verket att en
elektromotorisk kraft uppträdde, som angaf att
koncentrationen i E minskats. Jag använde en mättad
lösning af kalomel, som utspädts 10 ggr. Enligt
Kohlrauscti s och JRosés bestämningar af elektriska
ledningsförmågan för en mättad lösning af kalomel
i vatten skulle en 10 gånger utspädd lösning vara
4-
ungefär 1,3. 10-7 normal i afseende på Hg. Den
elektromotoriska kraften varierade mellan 0.06—0.16
volts, beroende på dropphastigheten; detta betyder,
att koncentrationen i skiktet öfver Hg i B minskats
till Vio ä Viooo a^ s^ ursprungliga belopp. Genom
en liknande anordning kunde äfven
koncentrationsökningen i närheten af Cx påvisas.
Försöket varierades på flera sätt, och det visade
sig att koncentrationsändringen, som var att vänta,
betydligt ökades med dropphastigheten. Då
kvicksilfrets tryckhöjd varierade från 10 till 70 cm. blef
koncentrationsändringen mycket större, mycket mer
än proportionel mot ökningen i tryck.
Den förelagda uppgiften var i själfva verket löst
genom dessa elektrometriska försök. Emellertid
syntes det vara en beaktansvärd uppgift att söka
påvisa dessa koncentrationsändringar med rent kemiska
medel, hufvudsakligen emedan man sålunda för första
gången skulle kunna påvisa öfvergången af joner vid
en metalls beröring med en vätska utan slutande
af en strömbana. Jag har äfven på Upsala kemiska
laboratorium lyckats göra detta genom användning
af en kraftigare droppelektrod och genom
kvicksilfrets utpressande under starkare tryck.
Droppelektroden (fig. 4) tillverkades sålunda:
En konisk glaspropp inslipas väl i ett koniskt
glasrör, så att den håller fullkomligt tätt för Hg. Därpå
inetsas ett stort antal fina ritsor, hvarpå proppen
afslipas upptill, så att den endast på ett litet stycke
af 3 mm. längd sluter tätt till glasröret. Detta sker
för att minska friktionen i rännorna så vidt
möjligt. På det str air ör, såsom vi lämpligen kunna
kalla droppelektroden, som jag användt, har proppen
en diameter af 7 mm., alltså en omkrets af 42 mm.
På den äro anbragta 102 ritsor, således något mer
än två på mm. Betraktade under mikroskopet, visa,
sig dessa ritsor som flacka fördjupningar, med en Fig. 4, skala Vi.
Fig. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:31:00 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1898/0159.html
