Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
mjölk och mejeriprodukter undergått nämnda skyddsåtgärd eller icke.
Ehuru lösningen af ett dylikt problem på kemisk väg säkerligen
skullehafva förefallit mången kemist nära nog omöjlig, har den dock numera
vunnits på ett öfverraskande enkelt sätt.
Förra året fick nämligen prof. Storch i Köpenhamn anledning att
sysselsätta sig med denna uppgift i följd af ett danskt lagförslag »till
bekämpande af tuberkulosen hos nötkreatur», hvari bland annat
innehölls ett (numera som Iag antaget) förbud för andels- och
bolagsmejerier »att utlämna mjölk och kärnmjölk, som icke varit uppvärmda
till minst 85° C.»
Redan 1889 visade den amerikanske kemisten prof. Babcock, att
mjölk innehåller ett ämne, som förmår att ganska hastigt frigöra syre
ur vätesuperoxid, så att, om mjölk eller grädde blandades med sin lika
volym af handelns vätesuperoxid, den utvecklade syremängden utgjorde
(i procent af mjölkens, resp. gräddens ursprungliga volym):
för sötmjölk.......................................... 15—100 %
» grädde............................................. 50—220 »
» skummjölk...............vanligen omkring 10 »
Babcock fann också, att det verksamma ämnet rikligen förekommer
i det slem, som vid maskinskumning af mjölk afsätter sig på
centrifugens väggar; och vidare, att mjölken mister sin förmåga att
sönderdela vätesuperoxid, i fall den en kort tid upphettas nära 100°.
Det gällde nu, dels att finna något bekvämt medel att påvisa
vätesuperoxidens sönderdelning, dels att noggrannt bestämma den temperatur,,
vid hvilken det verksamma ämnet förstöres.
I förstnämnda afseende visade det sig vid Storch’s undersökningar,
att det syre, som af mjölk etc. frigöres ur vätesuperoxid, i likhet med
ozon sönderdelar jodkalium, så att det verksamma ämnets närvaro i
mjölk och mejeriprodukter alltså kan påvisas genom tillsats af
vätesuperoxid, jodkalium och stärkelseklister. Äfven en del af de lätt
oxi-derbara, organiska ämnen, som fått användning i fotografien som
»fram-kallare», t. ex. hydrokinon och metol äro användbara för ifrågavarande
ändamål; men som det lämpligaste anbefaller Storch det 1897 i den
franska tidskriften Bull. de la Soc. Pharm. för undersökning af kokt
mjölk föreslagna ämnet parafenylenäiamin, som af det frigjorda syret
färgas vackert blått eller i vissa fall violett-rödbrunt.
Med tillhjälp af sistnämnda ämne såväl som af
jodkalium-stärkelseklister var det lätt att utreda frågan om den temperatur, vid hvilken
mjölkens verksamma ämne förstöres. Härvid ådagalade nu Storch, att
temperaturgränsen för mjölks förmåga att sönderdela vätesuperoxid ligger
mellan 79 och 80°. Grädde och vassla gåfvo nästan precis samma
resultat, medan för sur kärnmjölk temperaturgränsen låg flere grader
lägre (ungefär vid 71°). Af rätt stor betydelse är, att nämnda prof
äfven angifva, om regelrätt pasteuriserad mjölk blifvit uppblandad med
rå eller ofullständigt pasteuriserad mjölk, till och med om mängden af
denna inblandning blott uppgår till några få procent, samt att man
genom profvens användning på smörserum kan se, om den grädde,,
hvaraf ett smörprof tillverkats, varit uppvärmd öfver 80° eller icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
