Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
utmärkta med *, undantag. Vid nickeln har det skett för att gifva
uttryck åt den numera otvifvelaktiga skilnaden mellan kobolts och
nickels atomvigter. Den första ligger temligen säkert vid 59.o med en
möjlig afvikelse af +O.2; nickels atomvigt är säkert mindre än kobolts,
dock kan värdet 58.7 anses säkert likaledes blott på + O.2 när. För att
ej genom talens afrundning till 59 väcka den föreställningen, att nickel
har samma atomvigt som kobolt, har för Ni antagits 58.7.
För vismut och tenn ligga de verkliga atomvigterna sannolikt
närmare intill de i tabellen upptagna, på decimalen 5 slutande, talen
än närmaste hela tal, fastän de likväl ej äro säkra på O.i.
För vätet kan talet l.oos betraktas som säkert på O.001 när; dock
kan med hänsyn till praktikens behof en afrundning till l.oi anses
tillåten, enär den blott betingar ett fel af 1/6 procent.
De med ett frågetecken försedda ämnena äro osäkra med hänsyn
antingen till sin homogenitet eller till hela enheter af atomvigten.
i. G. E,
Om kristallisationshastighet.
Ref. af Gösta Bodman.
Om en kristalliserande substans smältes och därpå lämnas ostörd
af yttre påverkningar i och för spontan kristallisation, inträder sådan
naturligtvis först, sedan smältan fått en temperatur lägre än kroppens
smältpunkt (to). Man märker därvid, att stelnandet samtidigt börjar
på flera punkter inom vätskan. Den tid, som sedan åtgår, för att hela
massan skall öfvergå till fast tillstånd, är beroende af två olika
faktorer: 1) antalet sådana, spontant bildade, kristallkärnor, 2)
kristallisationshastigheten.
Inneslutes åter en smälta i ett rör med liten lumen, underkyles
till temperaturen t och sedan beröres med en liten kristallflittra af
samma substans, så observerar man, att vätskan genast börjar
kristallisera, att därvid gränsytan mellan fast och flytande form förflyttar sig
med regelbunden hastighet, samt slutligen att denna hastighet är olika
för olika underkylningsgrader.
^Gemez är den förste, som närmare studerat stelningshastigheten
vid olika temperaturer. Af de experiment, han utförde med fosfor och
svafvel, kom han till den slutsatsen, att stelningshastigheten måste växa
proportionel mot underkylningen. Moore och Tumlirs hafva senare
kommit till liknande resultat.
Tammann fann emellertid detta stå i strid med teorien, hvarför
han under åren 1897 och 1898 företog en omsorgsfull och noggrann
undersökning angående kroppars kristallisationshastighet vid olika
underkylningsgraderx).
*) Zeitschr. f. Physikal. Chem. Bd 28, 24, 25 u. 26.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
