- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Elfte årgången. 1899 /
10

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10

stallisationen, med andra ord han ville nu närmare studera
kärnpunktsantalets variation vid variering af temperaturen. Antaget, att detta
antal förhölle sig ungefär analogt med kristallisationshastigheten, d. v. s.
först växte till ett maximum och så åter aftoge, så borde man kanske,
då ju viskositeten eller vätskans inre rifning tilltar med växande
underkylning, slutligen komma till en temperatur, där smältans viskositet
blefve lika med kristallens, d. v. s. den annars kristalliniska substansen
borde vid stark afkylning kunna erhållas i form af ett amorft glas.

För utförande af denna undersökning bragte han den flytande
substansen, införd i ett tillsmält rör, ned i ett afkylningsbad af känd
temperatur och utförde räkningen af kärnpunkterna efter en viss konstant
tid. Då alltid smältans volym togs lika, erhöll han på detta sätt den
mot ändringen i temperatur svarande variationen i kärnpunktsantal.
De knep och finter, han använde för att få tillförlitliga värden, torde
här ej behöfva beskrifvas. Vare det nog sagdt, att det resultat, han
ernådde, fullkomligt motsvarade hans förväntningar, vid växande
underkylning tilltar kärnpunktsantalet, uppnår ett maximum och sjunker
sedan på ett sätt, som symmetriskt motsvarar stigningen. Hvarje
substans visar sig hafva sitt konstanta maximum, hvilket den uppnår
vid en viss konstant temperatur.

Främmande tillsatser visade stark inverkan på båda dessa konstanter.

Tammann fann t. ex. för

ren betol..........................max.-antal = 40 vid -f 16°.

i i k n/ Un«nnw,,M w __ onn v. ! iæ°

I.

» + 5 % benzamid » • = > 800 » + 16 \

» + O.i% anissyra...... » = 120 » +16°.

» + 0.5% naftalin...... » = 50 » + 2°.

» +0.i% perklorätan » = 12 » + 0°.

v » + 5 % salicin......... » = 0 mellan + 40° och —18°.

TT ( betol + 0.5 % bergkristall... max.-antal = 400 vid +8°.
I d +0.5% glas............... » = ’0.

Gruppen I omfattar ämnen lösliga i smält betol, gruppen II ämnen
olösliga1) deri. Som tabellen visar, erhållas sålunda alla slags
variationskombinationer såväl höjande och sänkande på max.-antalet som äfven
höjande och sänkande på den mot max.-antalet svarande temperaturen.

Som en egendomlighet må framhållas glaspulvrets hämmande
verkan på kristallisationen, hvilket således jäfvar den ganska allmänt gängse
åsigten, att pulverformiga kroppar verka gynsamt på kristallisation.

Ljuset och starka magnetfält förändrade ej det spontana
kristallisationsförloppet.

Sedan Tammann sålunda mera ingående studerat några ämnen
såsom betol, piperin, dulcit, mannit o. s. v., företog han sig en mera
ytlig undersökning angående underkylningsförmågan hos c:a 150
organiska ämnen och indelade dem efter densamma i fyra olika klasser.
Han fann därvid, att ungefär 38 % af dem hänförde sig till den klass,
som vid stark underkylning kunde erhållas i form af ganska stabilt,
amorft glas.

*) Bergkristallen och glaset förekomma naturligtvis i pulverform.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:31:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1899/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free