Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
formigt tillstånd än i flytande eller fast, böra polymererna vara
beständigast i fast form. Dissociationsjämvigten mellan enkla och polymera
molekyler är i en gas alltså förskjuten till de förras fördel; derför måste
polymererna hafva mindre ångspänning, högre kokpunkt och smältpunkt
än monomererna, och vidare måste de vara mindre lösliga. Kemisk
bindning plägar ske under frigörande af värme; polymerisationsprocessen
förlöper exotermiska Monomeren innehåller alltså en viss värmekvantitet
(det latenta omvandlingsvärmet) mera än polymeren. För att höja
temperaturen hos en monomer måste man först tillföra samma
värmemängd som till polymeren, men dessutom bringa det latenta
omvandlingsvärmet till en högre potential. Monomeren har högre specifikt
värme än polymeren.
En väsentlig skilnad från de nyss omnämnda stereoisomera
om-lagringarna består vid fotopolymerisationerna deri, att ljusverkan kan
omintetgöras genom värme, under det så ej är förhållandet vid
om-lagringarne.
I det följande betecknas monomeren som A-form, polymeren som
B-form.
Modifikationsändringarne under ljusets inverkan förlöpa städse sår
att formen A öfvergår till B, och detta exotermiska Fotopolymerisation
eger utom hos kemiska element endast rum hos kroppar, som
innehålla dubbla bindningar, hvilka sprängas af ljuset. [Gasformig klor
inverkar näppeligen på acetylen i mörker, men vid svag belysning
inträder förpuffning. Analogt förhåller sig klor till benzolderivat. I
mörkret inträder halogenen i sidokedjorna, i ljuset sprängas kärnans
dubbelbindningar, och kloren adderas dit].
Fosforns gula A-form har smältpunkten 44.4° och sp. värme 0.1887..
Den är löslig i CS2. Vid belysning förvandlas den i den röda B-formen»
som har sp. värme 0.1698, icke smälter vid rödglödning och ej löses i
CS2, samt afger härvid 273 Kal.
Svafvels monoklina A-form smälter vid 120° och är löslig i CS2.
Den amorfa B formen uppstår vid belysning af A, är olöslig, osmältbar
och förvandlas vid upphettning till A.
Selen. Den amorfa, röda formen A smälter vid 125—130°, har
sp. värme O.0953 och öfvergår vid belysning till den kristalliniska B
(smp. 217, sp. v. 0.o84o) under frigörande af värme. Ur lösningar fälles
A-formen.
Kvicksilfverjodid. A, som är gul, blir vid tryck och belysning röd
under värmeförlust. Ur lösningar fällas A. Specifika värmet för A är
0.0422, för B 0.0413.
Svafvelkvicksilfver. Den röda formen svartnar i ljuset, men färgen
återkommer ej vid upphettning, hvadan ej polymerisation torde
föreligga, utan i stället sönderdelning. Detta framgår ock deraf, att
öfvergången är beroende af närvaron af ett spår fuktighet.
Socker uppträder i två modifikationer. Den amorfa, lättlösligan A
erhålles ur den kristalliniska B genom smältning och visar tendens att
återgå till B. Wiechmann omtalar, att en kona sockerlösning mycket
lättare afsätter kristaller i ljus än i mörker, — en iakttagelse, som talar
för att A-formens öfvergång i B befordras af ljuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
