Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
lysningen har påvisats hos oljorna. — Svafvel samt friska snittytor af
kalium och natrium påstås fosforescera vid uppvärmning. Dock torde
det vara osäkert, om icke en oxidation är orsak till företeelsen, såsom
tydligen är fallet med fosfor.
Lyoluminescens uppträder vid upplösning. Detta sällsynta fenomen
har, utom vid färgade alkalisalter, iakttagits af Norblad1) å en förening
mellan guld, svafvel och cyan, som äfven visade termoluminescens.
Pearseal har iakttagit, att vid uppvärmning företrädesvis färgade
flusspatstycken utsända ljus, att de härvid förlora sin färg och att de
vid bestrålning med solljus eller stundom först med katodljus återfå
densamma jemte sin förmåga att termoluminescera. Att katodljuset
kan åstadkomma en polymerisation äfven af oorganiska kristaller är
icke osannolikt2) Omvandlingen går nämligen tillbaka och den färg,
de antagit i katodljus, försvinner vid uppvärmning. Kalciumsulfids
förmåga att insuga ljus (= polymeriseras) ökas vid låg temperatur, men
fosforescensen (= monomerisationen) försiggår sämre i köld. Liksom
värme inverkar ljus af stor våglängd gynsamt på fosforescensen och
förstör katodfärgningen. I katodljus färgade ämnen visa regelbundet
triboluminescens och vid upplösning lyoluminescens. Deras lösningar
äro färglösa. — Såsom ett bevis på polymerisation kan sjelfva färgen
tjena (Schütøe). En ökning af moleku lar vigten förskjuter nämligen
absorptionsbanden åt spektrums röda ända. Klornatriums och
klorkaliums band i ultraviolett förskjutas efter katod bestrålningen in i det
synliga spektrum, och mera vid klorkalium än vid klornatrium,
emedan det förras molekyl redan i sig sjelf är större. Klornatrium blir
under katodljusets inverkan brungult, klorkalium violett, hvilket tyder
på absorptionsband i resp. blått och gulgrönt. [I sammanhang härmed
kan nämnas, att vattenhaltiga salter oftare äro färgade (= absorbera
synliga strålar) än anhydriderna]. Blott färglösa salter, som alltså
absorbera ultraviolett ljus, modifieras af katodstrålarne.
Om de färgade alkalihaloiderna uppger Wiedemann, att deras
lösning reagerar alkaliskt, och att de derför äro att betrakta som
sub-haloider. Abegg förnekar denna reaktion. Kanske ha Wiedemanns
klorider lidit någon sönderdelning af närvarande syre eller vattenånga.
Wiedemann och Schmidt uppge sjelfve, att urladdningens gula färg tydde
på närvaro af natriumgas, d. v. s. sönderdelning af NaCl genom
elektriska vågor. Abegg uppfattar företeelsen som polymerisation, ej som
molekulär omlagring, enär återbildningen kraftigt befordras af värme.
Kanske sker polymerisation äfven under andra omständigheter än
belysning; förekomsten af blåfärgadt koksalt i naturen tyder på att
möjligen trycket spelar en roll.
Fosforescens och fluorescens.
Redan Becquerel ansåg, att fosforescensen uppkommer deraf, att vid
belysningen bildas en ny modifikation, som sedan återbildas under
ljusfenomen. Fosforescensfenom enen ha särskildt studerats vid föreningar
*) Sv. Kem. Tidskr. IX, 2, 1897.
2) Sv. Kem. Tidskr. IX, el, 1897.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
