Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35-
Men också de ändringar, hvilka reaktionsarbetet erfar i följd af
temperaturvexlingar, kunna beräknas med tillhjelp af värmeläran och
dermed de jemvigtsförskjutningar, som föranledas af den nämnda
ändringen, och denna förskjutning eger alltid rum på det sättet, att
afkylning främjar det, som bildas under värmeutveckling, tills
slut-ligen vid den absoluta nollpunkten alla reaktioner äro fullständigt
förskjutna i denna riktning. Då bestämmes alltså reaktionsriktningen af
reaktionsvärmet, det senare är just också vid nollpunkten lika med
reaktionsarbetet.
Inom den organiska kemien ställa sig två hinder i vägen för
värmelärans tillämpning. Å ena sidan den stora formrikedomen: två
ämnen, kol och väte, bilda ju en ändlös serie af föreningar; å andra
sidan föranleder den alldeles särskilda trögheten i fråga om organiska
reaktioner, att möjliga processer antingen ega rum mycket långsamt
eller ock alldeles uteblifva. Värmeläran står här i sin användning
såsom framför en högst invecklad och ända till obrukbarhet förrostad
ångmaskin.
I ännu en riktning har värmelärans användning på det kemiska
området gjort sig gällande, i det att den anslöt sig till den molekulära
uppfattningen. Här har nutidens fysikaliska kemi till och med fannit
sitt fruktbaraste arbetsfält.
Möjligheten af molekularvigtsbestämning för lösta ämnen, (ja till
och med för fasta kroppar), till en början visserligen blott i utspädt
tillstånd, är gifven genom de s. k. osmotiska metoderna, och derigenom
har en kännbar lucka inom den oorganiska kemien blifvit fyld. De
organiska föreningarne, ofta nog flyktiga» voro genom
gastäthetsbestäm-ning kända till sin molekularvigt. De i detta hänseende undersökta
oorganiska föreningarne voro undantag. På några år har emellertid
luckan blifvit utfyld.
Slutligen komma vi till de osmotiska metodernas nödvändiga konse
qvens, eller att elektroly terna, såsom salter, syror och baser måste vara
på ett egendomligt sätt spaltade i vattenlösning. Huru detta skall
tänkas, derpå lemnar Arrhenius en förklaring genom antagandet, ait
elektroly terna äro spaltade i joner, I utspädd lösning består således
klorvätesyra ej af hela molekyler HCl utan af positivt och negativt
laddade atomer klor och väte.
Om det också ännu icke är möjligt att fälla ett slutgiltigt omdöme
om denna teori, som alldeles förändrar det gamla åskådningssättet, sä
står det <Jock fast, att lösningars alla egenskaper qvalitativt kunna på
ett fullt tillfredsställande sätt förklaras derur. Qvantitativt erhålles
mest ett räkn>resultat, som ligger mycket nära det verkliga men
hittills ej alitid är fullt tillfredsställande. Äfven af denna anledning har
en ny impuls gifvits åt undersökningen af lösningar af syror, baser
och salter, hvilken i första rummet kommit den oorganiska kemien
till godo.
I det föregående har betonats, att det väsentligen är den
oorganiska kemien, som dragit fördel af de nyare teorierna och att detta
sannolikt tillsvidare kommer att fortfara, men dermed menas ingalunda,,
att den organiska kemien förlorat något af sitt intresse. Tvärtom,
äfven här kan läran om den kemiska jemvigten finna användning;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
