Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
derom veta vi intet; de kunna blott erhållas från växter och djür^och
förlora så småningom sin verkan vid lagring, äfven i torrt tillstånd.
Utan tvifvel tillhöra de gränsområdet mellan liflös och lefvande materia
eller den lefvande protoplasmans första omvandlingsprodukter. Så länge
man ej har påvisat en genomgående skilnad, bör man alltid räkna
zymasen till enzymen. Låt oss hoppas, att det må vara en snar
framtid beskärdt att vidga våra kunskaper på detta område!
Om den latenta fotografiska bilden.
Af Abraham Langlet.
Med uttrycket latent UM har man sedan länge betecknat det
intryck, som ljuset efterlemnar på den med bromsilfver-emulsion
preparerade plåten, hvilken användes vid fotografering. Anledningen till
namnet har man naturligen att söka deruti, att å ena sidan en »bild»
faktiskt måste vara för handen, hvilken vid framkallningsprocessen blir
synlig, och att å andra sidan denna bild undandrager sig all omedelbar
iakttagelse. I regeln har man väl ansett det senare bero på, att
bromsilfret vid den korta belysningen icke hunnit att blifva så förändradt,
att någon skilnad till utseendet emellan det belysta och obelysta
bromsilfret skulle kunnat uppkomma. Ja, man har till och med förnekat
att öfverhufvud taget någon som helst sönderdelning af bromsilfret
skulle kunna ske vid den momentana belysningen. Ljusets verkan
skulle sålunda bestå endast deruti, att det i större eller mindre grad
»disponerade» bromsilfret till sönderdelning genom framkallaren, allt
efter belysningens större eller ringare intensitet. Oafsedt osannolikheten
uti detta senare antagande, kan det vara tvifvel underkastadt, huruvida
den latenta bilden är osynlig i vanlig mening. Om icke bilden skall
blifva ögonblickligen* förstörd, måste man ju vid betraktandet af den
i kameran belysta plåten uteslutande använda oaktiniskt, d. v. s. rödt
ljus. Men hvar och en, som något sysslat med fotografering, vet väl,
huru svårt det är att vid dylik belysning särskilja svagare nyanser af
grått; om man t. ex. framkallar en bild på med bromsilfver prepareradt
papper vid den vanliga röda mörkrumsbelysningen, endast så långt, att
man med möda kan urskilja de starkaste skuggorna, under det att ytan
för öfrigt synes oförändrad, och sedermera, efter afsköljande af
framkallaren, betraktar papperet vid vanligt lampljus, så kan man vanligen
se äfven de minst kraftiga partierna af bilden tydligt, om också svagt,
framträda. Det är ju derför tänkbart, att orsaken till den latenta
bildens osynlighet hufvudsakligen ligger i den vid betraktandet använda
belysningens svaghet. I sjelfva verket kan man, när man använder
plåtar eller papper af så ringa känslighet, att framkallningen kan
försiggå vid gult ljus, mången gång iakttaga, att en svag bild förefinnes
före framkallningen. Visserligen måste, för åstadkommande af en dylik
bild, belysningen vara många gånger längre än vid användning af
högkänsliga bromsilfverplåtar, men äfven vid gult ljus är svårigheten att
iakttaga svagare nyanser ganska betydlig.
Ehuru meningarne om den latenta bildens natur varit delade, och
trots det intresse, som ett närmare studium deraf ovilkorligen förtjenar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
