- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Elfte årgången. 1899 /
51

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51

Kemiska sektionen i Upsala.

Sammanträdet den 30 Januari 1899.

Valdes till sekreterare docenten Pdlmær, till preparat- och
kassaförvaltare docenten Langlet och till referenter fil. känd. G. Benedicks
och amanuensen G. Bodman.

Sammanträdet den 13 Februari 1899.

Amanuensen von Schéele refererade en afhandling af Muthmann
om ceritmetallernas valens. I anledning af referatet uppstod en kort
diskussion mellan docenten Langlet och föredraganden.

Kandidat Héllsing refererade undersökningar af Joannis, Moissan
m. fi. öfver natriumammonium och liknande föreningar.

Om den latenta fotografiska bilden.

Af Abraham Langlet.

(Slut från XI, 46.)

Kogélmann har vid sin undersökning gått tillväga på följande sätt.
En vanlig bromsilfverplåt betäckes med en lika stor glasskifva, indelad
i sex lika stora fält, som medelst påklistradt, färgadt papper gjorts i
olika grad genomskinliga, så att vid belysning den del af plåten, som
ligger under det första, minst genomskinliga fältet, blir minst påverkad
och de öfriga allt starkare, ju högre deras ordningsnummer är.
Belysningen afpassas så, att det tredje fältet blir belyst till maximum af
svärtning (vid framkallning); det första och andra fältet blifva då i
olika grad underexponerade, under det att de trenne sista blifva i med
deras ordningsnummer växande grad solariserade. Vid framkallningen
— vare sig denna är »kemisk» eller sker med kvicksilfverångor eller
nascerande silfver — erhålles sålunda en bild, i hvilken svärtningen
tilltager från det första till det tredje fältet, för att sedan sjunka
temligen jemnt, tills den i det sjette (längst belysta) fältet t. o. m. är mindre
än i det första (kortast belysta).

Om man upprepar experimentet med den afvikelsen, att man, före
framkallningen, med natriumsulfit eller hyposulfit utlöser bromsilfret,
och derefter på det ofvan angifna sättet ånyo inkorporerar bromsilfver
i gelatinhinnan, kan man medelst kemisk eller fysikalisk framkallare
äfven erhålla en bild, som dock högst väsentligt skiljer sig från den
nyss beskrifna. Om man använder kemisk framkallare eller
kvicksilfverångor, visar nemligen plåten en jemnt tilltagande svärtning från
det första fältet till det sista; således framträder härvidlag icke
någon-solarisation. Vid användande af nascerande silfver såsom framkallare
gestaltar sig förloppet mera oregelbundet; om man emellertid öfverför
den fixerade (icke framkallade) bilden genom behandling med brom-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:31:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1899/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free