Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
vis ut såsom fosforkoppar. Kopparkloriden kan regenereras genom
uppkokning, om samtidigt luft blåses derigenom. Frank har föreslagit att
genomdränka porösa kroppar med detta medel och låta gasen strömma
deröfver. Detta reningssätt förefaller ganska tilltalande, men Stern har
gjort en del praktiska erfarenhetsrön, som icke utfallit fullt gynsamma.
Han anmärker, att amoniaken och möjligen förekommande kalkstoft så
-småningom neutralisera syran, och då kan lätt explosiv acetylenkoppar
uppstå, och han har flera gånger varit utsatt för explosioner, då
reningsapparaten skulle tagas isär.
Mot Stern uppträder d:r Garo och framhåller, att man lika väl kan
använda järnklorid, och att dessutom på grund af beredningssättet af
Frants lösning syra finnes i sådant öfverskott, att en neutralisering
icke är möjlig. De af Stern iakttagna explosionerna härleda sig säkert
från annat håll.
D:r Ullmann har föreslagit ett reningsmedel, bestående af en
kromsyrelösning af bestämd koncentration med vissa tillsatser, hvilket
likaledes i en operation borttager alla föroreningar. Amoniak neutraliseras,
och svafvelväte och fosforväte oxideras till svafvelsyra och fosforsyra.
Kostnaden skall vara ringa och kromsyrelösningen lätt regenererbar.
Reningen sker sålunda, att gasen får passera ett torn, fyldt med
kiselgur, som blifvit genomdränkt med den ättiksyrade kromsyrelösningen.
Sålunda preparerad kiselgur ser ut som ett gult, poröst pulver. Blir
efter längre tids begagnande pulvret grönt, visar detta bildning af
overksamma kromförbindelser, och då är reningsmassan förbrukad. Som
bekant sönderdelar dock kromsyra acetylen, hvarvid bildas ättiksyra och
koloxid. Är kromsyrelösningen svag, så angriper den dock föroreningarne
utan att i nämnvärd mån verka förstörande på acetylenen.
Vidare påpekas, att detta förfaringssätt faller under Frants patent
med sura metallsaltslösningar, något som Ullmann dock förnekar under
framhållande, att enligt Frants metod bildas olösliga eller icke flyktiga
metallföreningar såsom svafvelkoppar, fosforkoppar ete, under det att
Ullmann’s kromsyrelösning blott verkar oxiderande men aldrig fällande
på föroreningarne. Ullmann har dessutom ett patent på att blanda
karbiden med vissa metallsalter, hvarvid gasen skulle renas samtidigt
med dess bildning.
Till sist har Stern tagit patent på att behandla föroreningarne med
organiska lösningsmedel såsom paraffinolja, alkohol och benzol ete, och
föreslår att eventuelt låta gasen dessförinnan undergå en förrening
medelst klorkalk.
En hel del andra förslag äro gjorda, men de nämnda torde vara de
vigtigaste.
Af de föroreningar, som finnas, upptager den vid utvecklingen sig
bildande kalkmjölken och en enkel vattenrening det hufvudsakligaste;
särskildt kan man, praktiskt taget, anse, att amoniak och vätesvaflan
deraf absorberas.
Hufvudsaken vid reningen i öfrigt är att aflägsna fosforvätet, om
sådant finnes i afsevärd mängd. Af fosfor vätet bildas vid förbränningen
fosforsyra, och, om fosforsyran också icke är giftig, så kan den dock
vara otreflig nog i rum med dålig ventilation, hvarförutom den anses
bidraga till att brännarne tillstoppas. Praktiken får ju visa, hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
