- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Elfte årgången. 1899 /
66

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

m

ämnen 0.2—0.6 %, hufvudsakligen mangan. Oljsyran torde närmast
afse att göra fernissan mindre spröd. I följd af dessa ingrediensers
billiga pris borde akvaliten, som väl närmast vore att anse som en
hartsfernissa, kunna med god förtjenst säljas vida under det pris,
hvartill den utbjöds (enligt priskurant 1 kr. å 75 öre pr kg.)1).

Hr John Ohlsson trodde, att man ännu icke vore på det klara
med hvad som skulle förstås med akvalit, ty det ämne, som i början
utbjudits under detta namn, hade, trots vitsordande intyg, vid försök
inom badhus, bryggerier m. fl. ställen, der fuktiga ytor bestrukits
dermed, visat sig odugligt, enär färgen spruckit och lossnat; färgen hade
också i början varit gråhvit, men är nu brun. Hvad intyget från
materialprofningsanstalten angår, kunde talaren ej tillmäta det någon
afgörande betydelse, emedan man ej under den korta tid, som anstalten
användt för sina prof, kan afgöra, om en fernissa motsvarar praktikens
fordringar, dertill kräfves vida längre tid. Hartsfernissa vore föröfrigt
intet nytt.

Hr Alexanderson omnämnde, att han gått akvalitens uppfinnare
tillhanda med leverans af oljsyra och funnit, att oljsyran ej spelade
någon egentlig roll i preparatet, emedan både ren och stearinsyrehaltig
oljsyra visat sig olämpliga. Temperaturen och i följd deraf också
årstiden syntes vara af stor vigt på tillverkningen, som gick sämre i köld.

Hr Sondén erinrade om, att materialprofningsanstalten var
nyinrättad. Om man än hyste det största förtroende till de vid densamma
anstälda personernas samvetsgrannhet, så kunde man dock ännu ej
vänta den försigtighet eller mogenhet i afseende på affattande af inty^r,
som vore önskvärd. En person, som sjelf var i tillfälle att bilda
sig ett eget omdöme om akvaliten, borde derför ej skjuta
materialprofningsanstaltens intyg framför sig. — Tekniska Högskolan vore i
tekniska frågor den högsta auktoriteten i riket, och afgörandet af
sådana hänskötes ofta till densamma från K. Maj:t. Det vore t. ex. icke
omöjligt, att frågan om patenträtt för akvalit — i likhet med andra
omtvistliga patentfrågor — remitterades dit. I hög grad olämpligt måste
det derför anses, att en lärare vid Tekniska Högskolan på det sätt
bunde sitt namn vid ett privat, tekniskt företag, att han inför
allmänheten ej kunde anses såsom opartisk. Det vore ock olämpligt af den
orsak, att härigenom en lärare kunde tvingas att afgifva yttrande mot
en annan, något hvaraf Högskolans anseende ovilkorligen komme att
lida. Till en liknande uppfattning anslöto sig äfven hrr Alexanderson
och J. Ohlsson.

Hr E. Ohlsson anmärkte, att en fabrikskontroll blefve svårare att
utöfva, i samma mån de ingående kvantiteterna vore små, och tänkte
dervid särskildt på den i akvaliten ingående minimala manganhalten.

Hr Landin ville framhålla, att oljsyrans användning i
fernisstill-verkningen såsom surrogat för linolja ej vore något nytt, men för att
göra oljsyran torkande måste siccativ användas; och, att en ringa mängd

*) Priset torde sedan gått ned, ty akvalit utbj lides nu (i April 1899) till 50
öre i minut samt 40 öre i parti pr kg. Red.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:31:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1899/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free