Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
Om metall-ammoniumföreningar.
Referat af Gustaf Hellsing.
Låter man flytande ammoniak inverka på alkalimetaller, lösas dessa,
och den sålunda uppkomna lösningen utmärker sig genom en i
genomfallande ljus intensivt mörkblå och i påfallande vackert rödbrun färg.
Denna reaktion påvisades af Weyl redan 1864. På senare tid ha
flera kemister sysslat med dessa reaktioner. Emellertid ha meningarne
varit ganska delade om de härvid uppkomna föreningarnes natur, i det
att en del, deribland Joannis, hvilken gjort vidlyftiga undersökningar
öfver kalium- och natrium-ammonium, anse dem som verkliga kemiska
föreningar, under det att andra, särskildt amerikanen Seely, blott anse
dem som lösningar af alkalimetall i ammoniak. För den senare åsigten
tala de undersökningar, som nyligen gjorts af Cady. Han har
nämligen funnit, att metallammoniumföreningarne ej elektrolyseras i
ammoniak-lösning samt att denna lösning förhåller sig som en metallisk ledare,
hvars ledningsförmåga stiger med halten af alkalimetall. Emellertid är
gränsen mellan lösningar och vissa slag af molekylära föreningar svår
att uppdraga, hvarför förevarande fråga ännu ej kan anses vara fullt
afgjord.
Helt nyligen har Moissan återupptagit dessa undersökningar och
dervid särskildt sysselsatt sig med litiums och kalciums förhållande till
flytande ammoniak.
Emellertid har Moissan att börja med sökt fastställa gränsvärdet
för de temperaturer, inom hvilka alla de hittills kända
metallammoniumföreningarne kunna bildas. Försöken utfördes af honom på sådant sätt,
att metallen, som måste ha friska ytor, infördes i ett U-formigt rör, hvars
ena skänkel, som var böjd, stod i förbindelse med en apparat för
utveckling af ammoniakgas. För att erhålla ammoniakgasen absolut torrr
leddes dock denna först genom torkapparater med smält kalihydrat
och natrium tråd. Vid hvarje försök kopplades 4 U-rör med olika
metaller efter hvarandra. För att erhålla konstanta temperaturer mellan
O och + 100° C. nedsänkte han rören i vattenbad, under det att han för
lägre temperaturers erhållande betjänade sig af acetonbad, som afkyldes
genom att deri nedsläppa stycken af fast kolsyra. På detta sätt kunde
temperaturen fås att sjunka ända ned till — 75° C., som är ammoniakens
smältpunkt. För öfrigt utfördes försöken vid vanligt tryck.
Bestämningarne gåfvo följande resultat:
H3N förenar sig med Li upp till + 70°, härvid erhålles ammoniakalisk
lösning af LiH3N.
» » y> » Ca » » + 20°, » » direkt Ca(H3N)4
i fast form.
» » » »K » » — 2°, » » ammoniakalisk
lösning af KH3N.
y> » » » Na » » —20°, » » ammoniakalisk
lösning af NaH3N.
Dessa siffror uttrycka naturligtvis äfven värdet på de temperaturer,
vid hvilka respektive föreningar sönderdelas under vanligt tryck, något,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
