- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Elfte årgången. 1899 /
87

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

87

af syreöfverskott återför ånyo den blå färgen; sannolikt innehåller den
alkaliska lösningen det komplexa ferrosaltet + ozon, hvilken senare i
sur lösning oxiderar.

Kloroplatinatet af tridipyridyl-*P-ferrisalt erhålles som en gröt af
fina gröna nålar, hvilkas sammansättning är

{(C10H8N2)3Fem}23PtCl6 + 19H20.

Utsatta för solsken i fuktigt tillstånd förvandlas de gröna nålarna med
märkvärdig hastighet i ett aggregat af intensivt röda kristallsplittror af
motsvarande ferrokloroplatinat; denna förvandling kan inom några
minuter mikroskopiskt iakttagas; de gröna nålarna få först taggiga
utväxter och försvinna så helt och hållet för att öfvergå till löst
sammanhängande röda kristallsplittror.

Nyss utfäldt tridipyridyl-ferrokloroplatinat oxideras genom
öfvergjutning med klorvatten utan att lösas till motsvarande ferrisalt.
Guldklorid och kvicksilfverklorid ge karakteristiska grönaktiga fällningar.

4. De ofvannämnda ferro- och ferrisalterna äro amoniakaliska
metallföreningar och kunna uppfattas som substituerade hexaminföreningar
(luteosalter), alldenstund alla syreresterna visa karakter af joner. —
Föreningarna kunna icke osökt förklaras från strukturkemisk ståndpunkt,
men utan svårighet i enlighet med Werners teori1).

5. En mängd af förf. undersökta baser, såsom anilin, toluidin,
naftylamin, fenylendiamin, benzidin m. fl. gifva inga stabila föreningar
med ferrosalter, lika litet som de. tre bekanta isomererna till aa-dipyridyl

•(«£, PP, rrdipyridyl).

Reduktionsprodukten af aa-dipyridyl (aa-dipiperidyl) ger en violett
ferroförening, under det att «^-dipiperidyl icke bildar någon dylik.

Vidare lemnar den af förf. först framstälda a-fenantrolin, en
förening med formeln

N N

i motsats till isomererna, fenantrolin och pseudofenantrolin, som ej
reagera, äfvenledes röda föreningar med ferrosalter, hvilka i detalj likna
motsvarande dipyridyIföreningar och genom oxidation öfverföras i
ferri-föreningar af blå färg.

Äfven etylendiamin förenar sig med ferrosalt, ehuru produkterna
äro färglösa.

Det synes sålunda vara derivat med Jcväfvet i ortoställning, hvilka
ge upphof till dessa metallföreningar — något som man kunde vänta
såväl enligt strukturkemisk som enligt Werners teori.

6. Dipyridyl, liksom fenantrolin, ge, såsom redan nämnts, stabila
föreningar icke blott med järnsalter, utan äfven med zink-, kadmium-,

J) Ang. denna, se denna tidskr. V, 4 (1893), VII, 100 (1895).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:31:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1899/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free