Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
upphof till manganoleat); bland manganoxalatets egenskaper omnämnes
1^88 »att det sönderdelas af oljor och löses i fettkroppen, hvilken det
meddelar starkt utpräglade torkande egenskaper». Mang&nresinat har under
förra året varit föremål för omfattande undersökningar af Bottier, hvilka
gifvit tillfredsställande resultater. Under namn af »oljsyrad mangan»
förekommer i handeln ett torkpreparat i form af svartbruna, beckartade stycken,,
hvilka såsom en billigare manganförening än manganborat funnit
användning till beredning af billigare och mörkare fernissor; då
manganhalten uppgår till öfver 15 % i stället för 8,91 %,ksm detta preparat
tydligen ej gifva föreställning om det rena manganoleatets egenskaper.
Ett engelskt patent af år 1890 å »en förbättring i sättet att aff arga
vegetabiliska oljor och framställa ljusa torkande oljor och fernissor
genom en oxidationsprocess» omnämner såsom medel därtill »ett
mangansalt af motsvarande fet syra eller annan organisk manganförening, t. ex.
manganoleat», hvaraf framgår, att den sålunda behandlade oljan icke
sjelf innehöll oljsyra, hvadan här endast föreligger ett exempel på
användning af manganoleat, men utan oljsyra; därjämte är syftemålet
icke påskyndande af torkning, utan förstörande af oljans färg. Enligt
Hartleyns förfarande (1895) löses manganoleatet först i något kolväte
och inblandas därefter i oljan, hvars färgämne — enligt Hartleys
uppfattning — med mangan bildar en förening; »inledes nu luft eller
syrgas i oljan, så inträder en oxidation, hvarigenom dels färgämnet
förstöres, dels föreningen med mangan upphäfves, så att mangan ånyo kan
förena sig med nytt färgämne och på detta sätt reaktionen alltjämt
upprepas; oljan erhåller därigenom en ljus färg och verkar torkande».
Således äfven här en användning af manganoleat såsom »syreöfverförare»
i syfte att bleka och torka, men utan kombination med oljsyra.
Bent manganoleat har först år 1888 blifvit framstäldt at Schön
(Ann. d. Ch. u. Ph. 244,266) i sammanhang med en undersökning öfver
»förekomsten af hypogeasyra i jordnötolja». Bland nya, af honom
framställda, hittills ännu icke bekanta salter af oljsyra angifver han:
Oljsyraä manganoxidul Mn.02.2C18H330
och beskrifver åtskilliga af dess egenskaper, men utan att nämna något
om dess löslighet i oljsyra eller denna lösnings framstående betydelse
såsom syreöfverförare.
Då denna manganförening visade sig utgöra en så väsendtlig
beståndsdel i akvaliten och såsom syreöfverförare sannolikt vara öfriga
manganföreningar öfverlägsen, har jag gjort den till föremål för ett
närmare studium. Den erhålles t. ex. ur manganosulfat och natriumoleat
såsom en i vatten olöslig, svagt ljusröd, ostlik fällning, hvilken lätt
bakar ihop sig och endast med svårighet kan torkas. I luften mörknar
den något på ytan till följd af oxidation. Analysen gaf följande resultat:
Beräknadt: Funnet:
Mangan 8.91 8.72
Kedan vid + 55° börjar den smälta och öfvergår vid + 100° till
en köttfärgad vaxlik massa, hvilken vid afsvalning stelnar till hårdare
klumpar, som dock ej kunna pulveriseras. Svårlöslig i alkohol löses den
i eter, kolsvafla, kloroform, petroleumeter och benzol, men i synnerhet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
