Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Om ullfett och ullfettsyror samt de senares
användning vid solidifiering af petroleum
och petroleumdestillat.
Af C. Rosengren.
Jordens ullproduktion uppgår till c:a 900,000 ton; ullens halt af
fett varierar högst väsentligt, i medeltal torde den kunna uppskattas
till 25 %, under hvilken förutsättning således högst betydliga
qvantiteter ullfett skulle komma i handeln, om allt behörigen tillvaratoges.
Så är emellertid icke förhållandet; icke så litet ull förarbetas i
hemmen efter en blott ytlig rengöring, oaktadt ullfettets aflägsnande
utgör ett nödvändigt vilkor för ullens behöriga färgning; hufvudparten,
som förädlas af storindustrien, befrias visserligen från fettet, men
detsamma tillvaratages endast i ett fåtal fabriker — i Sverige icke vid någon.
Metoden för dess bortskaffande utöfvar ett afgörande inflytande på
fettets användbarhet.
Man skiljer härvid på tvenne förfaringssätt — extraktion med
lättflyktiga lösningsmedel och den vanliga tvättmetoden. I förra fallet
komma petroleumeter, benzol och kolsvafla till användning, hvilka
samtliga gifva ett godt ekonomiskt resultat, enär lösningsmedlet ju
återvinnes. Ullkonsumenter äro emellertid icke belåtna med
extraktionsmetoden, emedan densamma allt för mycket utarmar ullen och gör
den spröd, hvarigenom dylik vara icke betingar samma pris som
tvättad ull. Till följd häraf har användningen af petroleumeter och benzol
som extraktionsmedel råkat i misskredit; de användas emellertid
fortfarande vid behandling af gröfre ull. Kolsvafla kommer, så vidt jag
har mig bekant, endast till användning vid tvenne fabriker — en i
Leeds och en i Lodz (Polen).
Vid undersökning af det extraherade fettet befinnes det innehålla
c:a 12 % saponifierbara ullfettsyror, under det att fett efter
tvätt-metoden i medeltal håller 35 % saponifierbara beståndsdelar, hvilka
utgöras af en blandning af kolesteridfettsyror och glycerinfettsyror.
Under sådana omständigheter skulle för framställning af kemiskt
rent ullfett, det extraherade obetingadt vara att föredraga, emedan
detsamma ju lemnar det största utbytet neutralfett. Vid närmare
granskning kommer man likväl till ett annat resultat; väl finnes ännu riklig*
tillgång på ullfett, extraheradt med benzin från grof ull, men denna
råprodukt innehåller alltför stora qvantiteter ullfetthartser, som menligt
höja smältpunkten och samtidigt gifva det färdiga fabrikatet en
kåd-liknande konsistens. Kolsvaflefettet åter har en fullt tillfredsställande
struktur, men det kan på grund af svafvelföreningar icke utan mycket
arbete och stora kostnader affärgas.
Häraf framgår, att endast ullfett, vunnet efter vanlig tvättmetod,
kan blifva föremål för en rationel behandling.
Det är mig icke bekant, hvilken råvara Benno Jaffé & Darmstädter
i Berlin — de första fabrikanterna af kem. rent ullfett — använda, ett
faktum är, att de, för att göra det,sistnämnda lämpligt för
farmaceu-tiskt bruk, sett sig nödsakade att tillsätta 30 % vatten för att gifva
det en smidigare konsistens. Det preparat, som de sålunda i början af
80-talet under namn af lanolin fingo patenterade var utan konkurrens»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
