Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
mängd, till följd hvaraf svårigheterna också äro större, Giesel har
emellertid framställt en poloniumhaltig vismutsulfid, som visat sig ega
ännu mer utprägladt radioaktiva egenskaper än de bästa radiumhaltiga,
bariumpreparat. Lika verksam är den ur sulfiden framställda kloriden
liksom den ur den senares lösning medelst galvanisk ström eller zink
framställda metallen.
Giesel omnämner, att två stycken preparat af kraftigt verkande
poloniumhaltig svafvelineta.il efter två månader fullständigt förlorat sin
aktivitet, och denna kunde ej heller genom^ upplösning och förnyad
utfällning återvinnas.
Det återstår nu att besvara den frågan, huruvida icke radium och
polonium möjligen kunna vara samma ämne. Mot detta antagande;
talar den omständigheten, att de strålar, som utsändas från de båda
antagna nya grundämnena hafva olika egenskaper. Medan t. ex.
strålarna från radium lätt genomtränga en silfverplåt af en tvåkronas
tjocklek, absorberas deremot strålarna från polonium med lätthet af ett mycket
tunnt metallskikt, ehuru de sistnämda strålarna (i de preparat som
framställts af Giesel) äro mycket intensivare. Skuggbilder på en fotografisk
platta eller en fosforescerande skärm, framkomna genom belysning med ,
poloniumstrålar, ega derför också mycket skarpare konturer än liknande
bilder, framställda med tillhjälp af radium strålar .-
De radioaktiva kropparnas egendomliga förmåga att utan tillförsel
af energi utifrån utsända strålar af konstant intensitet, synes ytterst svår
att förklara. Inverkan på en fotografisk platta eller på en
platinacyanur-skärm fordrar i hvarje fall ett förbrukande af energi, hvars källa den
strålande substansen måste vara. Man måste derför antaga, att de
radioaktiva kropparna ega ett energiförråd, som de år igenom utan
märkbar förminskning kunna afgifva. För att söka utforska denna
hemlighetsfulla energikälla försökte Elster och Geitel1) på flera olika sätt förändra
strålningens intensitet, utan att detta dock i något. fall. på. minsta sätt
lyckades. SeJirendsen a) uppgifver sig dock, åtminstone i vissa fall, hafva
konstaterat, att inom vissa gränser temperaturen på strålningen utöfvar
samma inflytande, som temperaturen i allmänhet utöfvar på
reaktionshastigheten vid kemiska reaktioner, nämligen så att strålningen ökas med
stigande temperatur.
Herr och Fru Curie liksom Elster och Geitel anse, att då
strålningsförmågan tillkommer alla föreningarna af de radioaktiva ämnena, denna
måste vara en egenskap hos det strålande elementets atomer. De anse
derför, att atomen i ett radioaktivt element i förhållande till
molekylen bildar en labil förening af sådan art, att den under
energiförbrukning sträfvar att öfvergå i stabilt tillstånd. Gent emot denna åsikt
invänder Behrendsen, att den icke synes förenlig med atombegreppet
såsom sådant. Äfven synes det enligt Behrendsens åsikt obegripligt, att
urankaliumsulfat, hvilket enligt Elster s och Geitels uppgift till och med
skulle utsända synliga strålar, skulle ega en så väsentligt högre strålnings-
J) Wied. Ann. h. 9. s. 82; 1899.
2) Wied. Ann. h. 9. s. 91; 1899.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
