- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Tolfte årgången. 1900 /
29

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

29

intensitet än metallen uran själf, om nämligen strålningsförmågan
till-komme uranatomen såsom sådan. Gent emot det sistnämda kan
invändas, att den ifrågavarande uranföreningen med all sannolikhet icke
är en ren uranförening, utan att den jämte uran äfven innehåller andra
radioaktiva ämnen, särskildt radium och polonium och att den kraftigare
strålningen måste tillskrifvas sistnämda element.

Behrendsen anser för sin del, att de radioaktiva substanserna
innehålla labila föreningar af radioaktiva element. Den långsamma
omvandlingen till ett stabilt tillstånd anser han vara källan till den
strålande energien. Genom termiskt inflytande påskyndas denna
omvandlingsprocess. Analogt förhålla sig t. ex. Balmains lysfärg och andra
liknande substanser, hvilkas fosforescerande egenskaper på samma sätt
förklaras. I fråga om sistnämda substanser kan äfven ett tydligt inflytande
af temperaturen iakttagas (Termoluminiscens).

Men äfven Behrendsens förklaring synes något otillräcklig. Taga
vi nämligen urahpecherz och andra radioaktiva mineral i betraktande,
som under långa tidsperioder legat i jordens sköte, och detta utan att
vara utsatta för något som helst kemiskt inflytande utifrån, synes det
svårt att förstå, hvarför det stabila tillståndet i dessa minerals kemiska
byggnad ännu icke skulle hafva inträdt.

Om kopparacetylid och dess användbarhet för
analytiska ändamål.

Af H. G. Söderbaum.

En tidigare undersökning1) har gifvit vid handen, att acetyleng as vid
inledning i en ammoniakalisk lösning af ett cuprisalt, hvilket som hälst,
ger upphof till en svart, i torrt tillstånd explosiv fällning, tydligt skild
från den dittills bekanta röda s. k. acety lenkoppar n. För denna nya
substans har jag föreslagit • namnet kopparacetylid, bildadt i
Öfverensstämmelse med den Berthelot’$k& benämningen »acetylur». En liknande
fällning uppstår äfven, om gasen inledes i en neutral eller lindrigt sur
lösning af ett cuprisalt, förutsatt, att den däri ingående syran är
tämligen svag.

Sammansättningen af dessa fällningar är i regel mera invecklad än
hos den röda kopparacetyluren och växlar dessutom alltefter de använda
salternas beskaffenhet äfvensom efter de yttre försöksvillkor, under hvilka
utfällningen äger rum. Så erhålles ur en ljum lösning af sulfat eller
nitrat en kropp, som, torkad i luftförtunnadt rum vid vanlig tempe
ratur, visar sig vara sammansatt efter formeln nC17H8H403. Denna
förening, den första af dessa acetylider, som närmare undersöktes, bildar
ett svart, amorft pulver, olösligt i vatten och organiska lösningsmedel.
Vid upphettning öfver 80°, stundom redan mellan 70 och 80°, explo-

J) Berichte der deutschen chemischen Gesellschaft XXX, 760; 1897.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:31:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1900/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free