Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
till det yttre förvillande lik den fornt beskrifna acety liden, dock visade
en betydande afvikelse från denna i sin procentiska sammansättning.
Såsom af analysen framgår, innehåller den nämligen på l atom koppar
precis 2 atomer kol, dessutom en ringa mängd syre och väte, hvilka
senare grundämnen äfven uppträda i atomförhållandet 1: 2. De funna
värdena ledde till formeln 12 C2Cu + H20. Jämförd med de ur ljum
lösning utfällda acetyliderna, utmärker sig denna förening genom en
ännu större explosivitet. För öfrigt är explosionstemperaturen
underkastad vissa växlingar allt efter den hastighet, med hvilken
upphettningen sker. Vid plötsligt stegrad temperatur inträffade sönderdelning
mången gång redan vid 50°, vid långsammare upphettning i regel först
vid omkr. 70°. Explosionen åtföljes af en synnerligen stark knall, som
vid användande af tillräckligt stora mängder (några decigram) till
styrkan liknar ett pistolskotts. Äfven slag, stöt eller rifning framkallar
explosion1). Med utspädd salpetersyra reagerar däremot substansen
något mindre häftigt än den i värme utfällda. Af cyankaliumlösning
äfvensom af utspädd saltsyra sönderdelas den mycket hastigt, af utspädd
svafvelsyra något långsammare, under kvarlemnande af en svart,
humus-liknande återstod. ,
Kopparns utfällning som acetylid är under ofvan anförda
försöksvillkor alltid kvantitativ. Den ammoniakaliska vätskan är efter slutad
operation alldeles färglös och gifver med ferrocyankalium icke ett spår
af den bekanta, ytterst känsliga koppärreaktiorien. I själfva verket har
en närmare undersökning ådagalagt, att acetylen i många fall
synnerligen väl lämpar sig icke blott till att kvantitativt utfälla och bestämma
kopparn i och för sig, utan äfven till att viktsanalytiskt särskilja denna
metall från åtskilliga andra.
Vid den detaljerade utarbetningen af hithörande analytiska metoder
voro a priori två möjligheter tänkbara: antingen att väga acety liden
direkt såsom sådan eller att först öfverföra den till någon annan lämplig
*) Sannolikt var det denna eller en närstående förening som nyligen i Pavia
förorsakade en häftig explosion af en koppargasometer, i hvilken acetylen under
flera månader förvarats, och som plötsligen vid blotta vidrörandet sprang sönder
med stor häftighet. Vissa delar af gasometerns insida visade sig betäckta »med en
nästan svart krusta, som efter frivillig intorkning tände sig vid rifning med fingret
eller t. o. m. med en fjäder och på de vidrörda och närmast angränsande ställena
förbrann med vacker och häftig gnistkastning». T. Gigli, Chemiker-Zeitung 1900
s. 37. Tyvärr synes den explosiva substansen ej hafva kunnat underkastas någon
närmare undersökning. Huru ytterligt obeständig den svarta kopparacetyliden
under vissa omständigheter kan vara, framgår af en iakttagelse, som förf. för någon
tid sedan hade tillfälle att göra: ett ledningsrör af glas, användt till utfällning
af acetylenkoppar, hade råkat blifva tilltäppt af acetylid, som bildade en cylindrisk
propp i rörets nedre del. För att aflägsna hindret tog jag upp röret ur vätskan och
blåste i dess öfre ända. Härvid flög proppen ut, och ehuru den naturligtvis var
alldeles fuktig, inträffade härvid på grund af den starka friktionen en
explosionsartad sönderdelning under lifligt eldfenomen. — I öfverensstämmelse med Giglis
nyss citerade iakttagelse har jag f. ö. funnit, att acetylidens explosion — när den
framkallas genom friktion — stundom är partiell, så att den icke sprider sig synnerligen
långt utöfver det ställe af massan, som närmast varit utsatt för åverkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
