Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Huru skola vi nu förklara sönderdelningsspänningen hos elektrolyter?
Det är en allmän erfarenhet, att, om tvänne olikartade kroppar bringas
i beröring med hvarann, en elektromotorisk kraft uppträder, så att den
ena laddas positivt, den andra negativt. Om vi doppa ett platinableck
i saltsyra, så kunna vi alltså förmoda, att en elektromotorisk kraft
uppträder vid beröringsytan. Men sänka vi ned ännu ett platinableck i
samma syra, och vilja skicka en ström från det ena blecket till det
andra genom lösningen, så är det tydligt, att, om den utbildade
elektromotoriska kraften vid det första blecket motarbetar strömmens framfart,
så måste den vid det andra blecket underlätta strömmen; de två
elektromotoriska krafterna måste upphäfva hvarann, och ingen motkraft skulle
uppträda. Om detta icke desto mindre är fallet, så är det alltså
tydligt, att den elektromotoriska motkraften måste uppväckas just genom
strömmens verksamhet. Detta fenomen, att en elektromotorisk motkraft
framkallas af strömmen själf, kallas sedan gammalt polarisation.
Hvilka förändringar åstadkommer då strömmen i
elektrolyserings-kärlet? Vid elektrolys af saltsyra utvecklas vätgas vid katoden och
klorgas vid anoden; enligt den elektrolytiska dissociationsteorien äger detta
rum därigenom, att positivt laddade vätejoner attraheras af den
negativa polen (katoden), där afgifva sin laddning och utskiljas som
elektriskt neutrala vätgasmolekyler, något som kan återgifvas med formeln
2H = H2 + 2F,
om vi med + F beteckna laddningen hos en vätejon, under det att
förloppet vid anoden åskådliggöres af formeln:
201 = C12 — 2F.
Nu har emellertid platina, som bekant, egenskapen att absorbera
(ockludera) gaser, och katoden ockluderar alltså väte, anoden klor. Vi ha nu
ej längre två identiska platinaelektroder utan två olika; den ena kan
betecknas som en väteelektrod, den andra som en klorelektrod. Vid
hvardera af dessa uppträda sinsemellan olika elektromotoriska krafter,
hvars summa äfven sedan gammalt betecknas so’m polarisation.
Emellertid kan platinan icke absorbera obegränsade mängder gas utan blir
efter en tid mättad därmed.
Hädanefter kan icke polarisationen vidare ändras; om vi nu
anlägga en ännu större elektromotorisk kraft, så måste de urladdade
jonerna, sedan äfven vätskan mättats med gas, afskiljas som blåsor af
vätgas och klorgas — elektrolysen är i full gång. Härmed hafva vi
nu förklarat sönderdelningsspänningen.
Vi inse, att denna är summan af de elektromotoriska motkrafter,
som uppträda vid katoden (sk) och vid anoden (s J, således få vi i
allmänhet en elektrolyts sönderdelningsspänning lika med summan af
tvänne termer:
s = sk + sa.
Man betecknar äfven dessa termer som den katodiska och den anodiska
polarisationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
