- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Tolfte årgången. 1900 /
46

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

Man har icke ännu lyckats bestämma den katodiska och den
ano-diska sönderdelningsspänningen hvar för sig, men som Nernst påpekat,
kan man på ett enkelt sätt sammanfatta de olika mätningarnas resultat,
om man t. ex. godtyckligt antager, att sönderdelningsspänningen vid en
med väte beklädd platinaelektrod i en lösning, som är l-normal med
afseende på vätejoner, är noll; man får då värden på de enskilda
sönder-delningsspänningarna, som alla äro behäftade med ett konstant fel,
an-tagom t. ex. de katodiska för stora, de anodiska för små — men dock
så att summan af en katodisk och en anodisk sönderdelningsspänning
ger mig det riktiga värdet på ifrågavarande elektrolyts
sönderdelningsspänning. Man får då följande tabell:

+ + + + ++ ++ + +

sk Ag— 0.78; Cu— 0.34; HO.00; Pb + 0.17; Cd + 0.38; Zn + 0.74.

sa y + 0.52; Br + 0.94; Cl + 1.31; OH + 1.68.

Värdet för OH gäller för syrgasutveckling vid anoden ur en normal
syrelösning. Vi få t. ex. för ZnS04, vid hvars elektrolys vi få zink på
katoden och syrgas vid anoden, som blir omgifven af svafvelsyra:

s = + 0.74 + 1.68 — 2.42, som ofvan; för AgN03
s = — 0.78 + 1.68 = 0.90 och för Cu2N03

5 — —0.34 + 1.68 = 1.34.

2. Skiljande af koppar och silfver.

Äfven salter af olika metaller med samma syra visa således olika
sönderdelningsspänning, och härpå grundar sig metoden att kvantitativt
skilja olika metaller genom elektrolys med konstant spänning. Kiliani
var den förste, som kom på denna idé (1883) ’). Vid den tiden voro
Balternas sönderdelningsspänningar ännu icke uppmätta, och Kiliani utgick
från den åsikten, att salter med lågt bildningsvärrne borde vara lätta
att sönderdela medelst elektrolys och tvärtom — egentligen en
tillämpning af den af Berthelat förfäktade satsen, att ju högre bildningsvärme
en förening har, dess beständigare är den. Ehuru denna sats saknar
teoretisk innebörd och ofta pekar falskt, så visar den dock oftare rätt
och så äfven i det fall, Kiliani betraktade. Däraf, att silfvernitratets
bildningsvärme är lägre än kopparni trätet s, drog han den slutsatsen, att
silfvernitratet äfven har lägre sönderdelningsspänning, och fann, att, om
man elektrolyserar en neutral eller svagt sur lösning, innehållande dessa
salter med en konstant spänning af 1.2 volt, så utfaller allt silfver men
ingen koppar. Hans försöksanalyser visa en utmärkt god
öfverensstämmelse mellan funna och beräknade resultat, såsom nedanstående exempel
visa (analys af silfvermynt):

’) Kiliani var då assistent vid Tekniska Högskolan i Munchen och blef sedan
direktör för aluminiumfabriken i Neuhausen. f 1895.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:31:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1900/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free