Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Svampbildning inträffar nämligen enligt hvad Kuster och v. Steinwehr
funno, så snart spänningen i badet öfverskrider 1.40 volt. Hur kunde
då Kiliani och andra råka ut för svampbildning, trots att de använde en
lägre spänning? Detta torde bero därpå, att i allmänhet vid kvantitativa
elektrolyter förfares så, att strömkällan slutes genom ett reglerbart
motstånd och cellen. Vid elektrolysens början inställes motståndet, så att
den riktiga spänningen erhålles i badet — och sedan får elektrolysen
sköta sig själf. Detta är emellertid felaktigt, ty sedan metallen till stor
del utfällts, ökas motståndet i badet, i följd hvaraf spänningen vid
elektroderna stiger och kan Öfverskrida det ödesdigra värdet l.éo volt,
hvarefter svamp utfälles. Innehållandet af en riktig spänning är i allmänhet
det viktigaste vilkoret, för att en kvantitativ elektrolys skall lyckas.
Milliampére m etern har äfven sin stora betydelse.
Då kopparnitrats sönderdelningsspänning i mera utspädd lösning
öfverstiger 1.40 volt och salpetersyrans 1.68 volt, så kan rned 1.38 volt
blott silfvernitratet sönderdelas, och, då Silfret är utfäldt, måste strömmen
upphöra. Man kan således med hjälp af milliampéremetern se, när
Silfret utfällts och behöfver ej göra något kemiskt prof. Detta framhöll
redan Kiliani.
Till sist må resultatet af några af Kustens och v. Steinwehr^s
analyser anföras; ett tyskt silfvermynt analyserades, och man fann:
genom elektrolys: genom fällning som AgCl:
% Ag 89.83 89.80 89.75 89.80 89.81 89.77 89.77 89.79
Erfarenheten visar således, att man genom elektrolys med 1.38 volts
spänning kan utfälla silfver lika fullständigt som på den vanliga vägen
genom fällning med en klorid. Att så måste vara förhållandet,
bekräftar teorien. Nernst har som bekant gifvit en formel för
elektromotoriska kraften e mellan en metall och en elektrolyt:
0.0576 _ C
e — –––- log -,
n c
där n = metallens atomvärde; c = koncentrationen af metallens joner i
lösningen; C = koncentrationen af metallens joner i en lösning, gentemot
hvilken metallen icke visar någon elektrisk laddning. Med hjälp af denna
formel kunna vi beräkna, huru den elektromotoriska kraften ändras med
koncentrationen. Beteckna vi nämligen med e’ den elektromotoriska
kraften mellan metallen och en lösning, där metalljonernas koncentration
blott utgör Vio mot nyss, således c/10, så få vi tydligen
0.0576 . C 0.0576 _ C
e _<, = __ log––––— log™
= °-^p{iogC - loge + log 10 - logC + loge} = ^p volt,
då log 10 — l. Vi se således, att, om metallkoncentrationen förminskas l O
gånger, så ökas sönderdelningsspänningen med —–––volt eller i runda tal 0.06
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
