Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
för enväldiga, 0.03 för två värdiga metaller. Vid ytterligare 10 gångers
utspädning tillkommer för en värdiga metaller ännu 0.06 volt o. s. v.
Genom att på detta sätt sönderdelningsspänningen alltjämt stiger, ju mer
metall som utfälles, så kan man teoretiskt taget icke absolut fullständigt
utfälla en metall genom elektrolys. Men det kan man naturligtvis icke
häller genom vanlig kemisk analys, då af van som olösliga betecknade
fällningar alltid äga en viss löslighet. I vårt fall kommer man minst
lika långt genom elektrolys som genom Silfrets utfällning som klorsilver,
hrilket lätt kan visas. Den begagnade lösningen är ungefär O.l—normal
AgN03—lösning och 0.2—normal HN03—lösning. Dess
sönderdelnings-spänning ligger vid ungefär 0.94 volt. Under elektrolysen utfälles Ag
på katoden, syre på anoden, och i elektrolyten bildas salpetersyra
enligt ekvationen:
4AgN03 + 2H20 = 4Ag + 4HN03 + Oa.
Lösningens halt af syra kan dock tydligen endast bli 0. — 3 norm ai,
således lT/2 gång så stor sorn vid början af elektrolysen. En sådan
ökning kan enligt föregående endast med en eller annan tusendedels volt
ändra sönderdelningsspänningen vid anoden, och vi kunna därför anse,
att denna ej förändras, under det Silfret utfälles. Om vi nu elektrolysera
med 1.38 volt så utgör öfverskottet öfver sönderdelningsspänningen i
början 1.38 — 0.94 = 0.44 volt. Utfällningen af silfver kan således fortgå,
tills sönderdelningsspänningen genom silfverjonernas aflägsnande stigit
0.44
med 0.44 volt. Men —––= 7, d. v. s. för att få sönderdelningsspän-
0.06
ningen att stiga med 0.44 volt, måste den kvarlemnade lösningen vara
l O7 — 10 000 000 gånger fattigare på silfver än den ursprungliga. Som
denna var 1/10 normal, så blir den kvarvarande lösningen 1/IQO 000 000
normal. Som af klorsilfver i rent vatten löses Vi o o ooo gramekvivalent
per liter, så är således den kvantitet, som kvarlemnas vid den
elektrolytiska utfällningen, blott Vi ooo a^ den, sorn kvarlemnas vid utfällning
med en ekvivalent mängd NaCl. Vid öfverskott af NaCl blir visserligen
fällningen af AgCl fullständigare. Vi se emellertid, att den elektrolytiska
utfällningen närmar sig fullkomligheten lika mycket som eller mera än
den kemiska.
Kvantitativt skiljande af silfver och koppar genom elektrolys har
nu icke något större praktiskt intresse, såsom redan Kiliani anmärkt,
emedan det är bekvämare att bestämma Silfret genom titrering. Enda
fördelen är, att man kan bekvämt bestämma koppar genom fortsatt
elektrolys af samma lösning.
3. Freudenbergs försök.
Freudenberg (1893) har skilj t en hel mängd metallkombinationer
på elektrolytisk väg. Hans föreskrifter äro mycket knapphändiga och
otillräckliga, så att hans försök icke hafva någon egentlig praktisk
betydelse ; hans uppgift var just att bekräfta teoriens fordran att kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
