Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
forskning och insikten om dess betydelse. Under frihetstiden med dess
månhet om näringslifvets uppsving var det i synnerhet bergsbrukets
idkare och målsmän, som vinnlade sig om kemiska studier, hvilka i den
nybildade vetenskapsakademien i Stockholm slutligen för första gången
vunno en fast föreningspunkt.
Johannes Chesnecopherus, 1581—1635. Professor i medicin och
anatomi i Upsala, skref bland annat »de elementorum qualitatibus, de
metallis, de lapidibus».
Bene Descartes, 1596—1650. Inkallad till Sverige 1649 af
drottning Kristina; utöfvade inflytande på kemien genom sin utveckling af
det atomistiska betraktelsesättet.
Herrmann Conring, 1606—1681. Från Ostfriesland, drottning
Kristinas och sedermera Karl X Gustafs lifmedikus; motståndare till den
ensidiga, af Paracelsus införda, iatrokemiska riktningen.
Johannes Erici, 1607—1686. Professor i Dorpat (adlad
Stjern-stråhl); fysiker och astronom; skref äfven om metallerna.
Bernhard Below, 1611—1692. Arkiater hos Karl X Gustaf, skref
»de modo prseparandi sal em volatilem Nasturtii aquatici».
Johan KunJcel (adlad von Löwenstjern), 1638 —1703, inkallad till
Sverige af Karl XI 1688, svenskt bergsråd. Alkemist, ’) uppträdde
möt-uppfattningen af svafvel, kvicksilfver och salt som alla kroppars
elemen-tarbeståndsdelar, upptäckte och offentliggjorde den dittills hemlighållna
metoden för framställning af fosfor, upptäckte salpeteretern, gjorde flera
viktiga kemiskt-tekniska rön, i synnerhet rörande glastillverkningen
(benglas, aventurin, guldrubin).
Urban Hiärne, 1641—1724. Läkare. Gaf uppslaget till
undersökning och tillgodogörande af svenska mineralvatten (Medevi); beskref
närmare myrsyran, iakttog och sökte i sina »acta et tentamina chymica»
förklara metallernas viktstillökning vid förkalkning; beskref först
mineralet kopparnickel. På H:s förslag lät Karl XI 1685 i Stockholm inrätta
ett laboratorium på statens bekostnad, där kemiska försök anställdes, i
synnerhet för bergskollegii räkning, och H. blef sjelf den förste ledaren
af denna anstalt, ett af de första med statsanslag försedda laboratorier,,
man känner 2). Hos H. utbildade sig bl. a. Joh. Georg Gmelin d. ä.,
*) I samband med Kunkels alkemistiska verksamhet må erinras, att han
ingalunda var den siste utöfvaren af guldmakeriets konst här i Sverige. Sannt är, att
alkemien redan på hans tid förlorat all betydelse för kemiens teoretiska utveckling,
men icke desto mindre fortfor den länge att bedrifvas, både så att säga
yrkesmässigt och af amatörer, här såväl som i andra länder. Något yngre än Kunkel var
livläudaren Otto Arnold Paykull, f. 1662. Ehuru egentligen, krigare, i tjenst hos
August den starke af Sachsen, sysslade han på lediga stunder ifrigt med
guldmakeri, och man har ännu en Karl XII:s dukat af 1706, präglad af guld, som
enligt uppgift skulle blifvit framställd af P. på alkemistisk väg. P. afrättades 1707
i Stockholm som landsförrädare, emedan han fört afvog sköld mot Sveriges krona.
— Bland svenska alkemister i senare tid märkes i synnerhet August Nordenskjöld
(1754—1792), hvilken en tid var anställd som guldmakare hos Gustaf III.
2) Strängt taget kan den allra första begynnelsen till denna anstalt spåras
tillbaka ända till 1648; då inrättades nämligen i samband med bergskollegium en s. k.
prober- och laborantkammare i Stockholm. — Anslaget utgick enligt 1692 års stat
med 1,800 daler kopparmynt för aflöning af en »laborant», hvarförutom bestods 300
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
