Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
mangan, molybden(syra) och Volfram (syra) samt bland viktigare
oorganiska föreningar: arseniksyra, arsenikväte, fluorväte och blåsyra; påvisade
fosfor såsom orsak till järnets kallbracka, utrönte svafvel vätets
(kvalitativa) sammansättning, undersökte solljusets inverkan på klorsilfver,
vederlade åsikten om kiselsyrans förvandling till lerjord och vattnets till jord.
Äfven inom den organiska kemien äro Scheele9®
experimentalundersök-ningar banbrytande: glycerin och ett stort antal organiska syror såväl
af vegetabiliskt som animaliskt ursprung (vinsyra, oxalsyra, äppelsyra,
citronsyra, galläppelsyra, sockersyra, slemsyra, urinsyra, mjölksyra m. fl.)
äro af honom upptäckta.
Johan Jakob Ferber, 1743—1790. Professor i Mitau och Brt
Petersburg efter att först hafva varit anställd vid bergskollegium i Stockholm.
Metallurg och mineralog (se Kopp Gesch. d. Chemie IV, 162).
Bengt Andersson Quist, 1725 eller 1726 — 1799. Direktör.
Undersökte molybdenglans (1754), påvisade dess svafvelhalt.
Samuel Gustaf Hermelin, 1744—1820. Bergsråd, kartograf.
Talrika skrifter af metallurgiskt innehåll.
Samuel Heurlin, 1744—1835. Adjunkt i matematik, fysik och
kemi i Lund, sedermera präst.
Johan Gottlieb Gahn, 1745 —1818. Assessor i bergskollegium.
Upptäckte benjordens halt af fosfor; påvisade första gången fosforsyra i
mineralriket, visade, att den af Scheele upptäckta baryten ingår som bas
i tungspat, införde många viktiga förbättringar i blåsrörstekniken
(pla-tinatråd, kobolt solution o. s. v.)
Petter Jakob Hjelm, 1746—1813. Myntguardien. Framställde för
första gången molybden i metalliskt tillstånd, skref flera afhandlingar af
kemiskt-tekiiiskt och metallurgiskt innehåll.
Anders Sparrman, 1748—1820. Professor i Stockholm. Öfversatte
till svenskan Fourcroy’^ Philosophie chimique (1795).
Johan Erik Norberg, 1749 —1818. Bergsråd i Stockholm,
sedermera mariningeniör i rysk tjenst. Skrifter om bran vinsbränning och
tackj ärnshandtering.
Johan Julin, 1752—1820. Apotekare i Uleåborg, sedan i Åbo.
Skrifter om mineralvatten samt om bärnstensyra.
Daniel Erik Ncezen, 1752—1808. Läkare i Umeå. Skref orn
blåsröret.
Johan Afzelius, 1753—1837. Professor i Upsala. Karakteriserade
myrsyran som en från ättiksyran bestämdt skild syra. Mineralog.
Johan Peter Westring, 1753—1833. Läkare i Norrköping. Utförde
omfattande undersökningar öfver färgämnen ur svenska lafvar.
Bengt Reinhold Geijer, 1758—1815. Öfverdirektör vid
kontrollverket. Författare till flera pyrokemiska afhandlingar.
Johan Gadolin, 1760—1852. Professor i Åbo, Bergmaris lärjunge,
upptäckte yttrium (1794).
Konrad Quensel, 1767—1806. Professor i Stockholm. Skref
»anledning till kemiska och physiska försök».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
