Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
Emanuel Eothoff, 1788—1832. Geschworner; undersökte nickelns
och koboltens syreföreningar, skref flera mineralogiska och
metallurgiska uppsatser.
Johan August Arfvedson, 1792—1841. Bruksägare; upptäckte
litium (1817); skref om syreföreningar af mangan, om uran, om
svafvel-syrade salters reduktion o. s. v.; utförde talrika mineralanalyser.
Karl Fredrik Fagerström, 1795—1850. Kemie adjunkt i Lund;
skref orn jod i hafstång.
Bengt Gustaf Bredberg, 1797—1873. Bergmästare, framstående
metallurg; införde flera viktiga förbättringar i synnerhet beträffande
framställningen af silfver (Sala), koppar (Åtvidaberg) och nickel (Klefva).
Karl Gustaf Mosander, 1797—1858. Professor vid Karolinska
institutet; upptäckte under sina omfattande undersökningar öfver sällsynta
jordarter de nya grundämnena lantan, didym, erbium och terbium.
Elof Wallquist, 1797—1857. Kemie adjunkt (sedermera med. prof.)
i Upsala; skref om vinsyrans dubbelsalter, om silfversuperoxid.
Karl Gustaf Betzius, 1798—1833. Kemie adjunkt i Lund;1)
mineralanalytiker.
JoaJcim Åkerman, 1798 —1876. Öfverdirektör; har utgifvit
föreläsningar i kemisk teknologi samt skrifter af metallurgiskt innehåll.
Lars Peter LycJinell, 1802—1833. Docent i kemi (Upsala).
Analyser af mineral tillhörande talk- och serpentingruppen.
Axel Joakim Erdmann, 1814—1869. Chef för Sveriges geol.
undersökning; bestämde zinkens atornvikt; mineralanalytiker; hans
förnämsta verksamhet faller inom geologiens område.
IV.
Fjärde perioden, 1848 — omkr. 1875.
(Den efterberzelianska öfvergångstiden.)
Den kemiska forskningen i Sverige fortgick till en början under
ledning af Berzelii lärjungar i den af mästaren inslagna riktningen och
i de berzelianska teoriernas anda, tämligen oberörd af den genomgripande
omhvälfning, som samtidigt ägde rum inom den kontinentala kemien.
Under periodens senare del sökte Blomstrand åstadkomma en
hopjämkning mellan Berzelii system och »nutidens kemi» (Chemie der Jetztzeit)
genom att härleda den senare såsom en konsekvens ur det förra och
beredde därigenom vägen för ett modernare uppfattningssätt
(valens-och strukturläran).
Johan Bernhard von Borck, 1821—1855*J. Adjunkt i kemi (Lund);
undersökte volframs atom vikt och haloidföreningar, kinesisk talg samt
åtskilliga norska mineral.
’) sedermera en kort tid professor vid veterinärinrättningen i Stockholm.
2) Sjelfmord genom gift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>