Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
vackra ikositetraedrar eller kuber, hvilka dock äro sammansatta af
asymmetriska lameller. Ghabasit ((Ca,Na2)Al2Si4012 + 6H20) är
pseudo-romboédrisk och består likaledes af flera enklare kristaller med låg
symmetri. Harmotom (H2(K2,Ba)Al2Si5015 + 5H20) och Phillipsit
(K2,Ca)Al2Si4012 + ^/^EL^O äro monosymmetriska men hafva en
utpräglad benägenhet att uppträda såsom sammansatta tvillingskristaller,
hvilka kunna bestå af många individer, som tillsammans bilda en till
utseendet enkel reguliär kristall. Natrolit (Na2Al2Si3010 + 2H20) synes
vara rombisk eller monosymmetrisk, men har ofta tetragonal habitus
och stundom oregelbundna optiska egenskaper. Natrolitens
kristallografiska axelförhållande 0,9785 : l : 0,3536 öfverensstämmer nära med
l : l : 0,3536, som skulle motsvara en tetragonal kristallform. Heulandit
(H4CaAl2Si6O18 + 3H2O) är ofta pseudorombisk och sammansatt af
tvillingskristaller.
Af stort intresse är analcimens förhållande vid upphettning i
vattenånga. Mineralet öfvergår dervid från pseudoreguliär till verkligt reguliär
kristallform. I detta afseende öfverensstämmer analcim med flera andra
optiskt anomala kristallsubstanser. En mängd andra kristallografiska
egendomligheter hos zeolitmineralen antyda, att deras fysikaliska tillstånd
är mycket föränderligt.
Till följd häraf måste man anse, att de icke äro jemförbara med
vanliga vattenhaltiga, kristalliserade substanser. Zeoliterna synas vid
»vanlig temperatur» motsvara de kristall vattenhaltiga salterna vid dessas
kritiska temperaturer.
Egendomligt är, att zeoliterna vid omvandlingarne bibehålla den
yttre formens höga symmetri. Detta beror sannolikt på en nära
öfverensstämmelse i vinkelvärdena emellan den högre kristallformen och de
asymmetriska och monosymmetriska lameller, hvaraf zeolitkristallerna
vanligen äro uppbyggda. En sådan öfverensstämmelse är påtaglig
beträffande flera zeoliter. Den kristallografiska slägtskap, som förefinnes
emellan zeolitmineralen vid deras olika omvandlingsstadier, och som
utmärker dessa mineral gent emot de vanliga kristall vattenhål tiga
salterna, torde vara den primära orsaken till de ifrågavarande olikheterna
beträffande vattenhaltens afgifvande. I den ytterst fina lamellering, som
uppstår uti analcim vid dess öfvergång från reguliär till asymmetrisk;,
kan den vid omvandlingen frigjorda vattenhalten möjligen rent
me–kaniskt qvarhållas.
Ehuru zeolitmineralen i naturen mestadels uppträda under sådana
förhållanden (i blåsrum uti stelnade lavamassor och uti sprickor i flera
olika bergarter), att man måste anse dem bildade vid låga temperaturer,
så har man dock iakttagit ett zeolitmineral, nemligen analcim, såsom
en primär beståndsdel uti en lavabergart. I detta fall måste det
vattenhaltiga mineralet direkt hafva kristalliserat ut ur den glödflytande
lavamassan, alltså vid temligen hög temperatur.
Föredraganden genmälte härtill, att maximi vattenmängden för en
viss temperatur hos ett zeolitmineral i allmänhet kunde erhållas genom
att förvara mineralet i vatten eller i med vattenånga mättad luft, då de
fullständigt vattenmättade zeoliterna tycktes hafva ungefär det rena vatt–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
