Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
Om vatten i denna atmosfär införes absorberas det af saltet, tills
ten-sionen åter sjunker till O.oi, såvida ej alla molekyler redan öfvergått
till MgS04 .H20.5H20, då tensionen endast sjunker till 0.30.
De vattenhaltiga salternas maximaltensioner äro olika för olika
temperaturer. För natriumfosfatet med 12, resp. 7 mol. H20 varierar den
enligt Debray på följande sätt:
Salt. Na2HP04 . 12H20. Na2HP04 . 7H20.
Temp. Ångtryck i mm. Relativt ångtr. Ångtryck i mm. Relativt ångtr.
-j- 16.3° 9.9 0.717 6.9 0.500
4- 20.7° 14.1 0.776 9.4 0.517
+ 31.6° 30.2 0.819 21.3 0.618
4- 36.4: ° 39.5 0.877 30.5 0.678
Ångtrycket stiger sålunda ganska snabbt med temperaturen. Denna
tabell visar äfven, under hvilka förhållanden detta salt vittrar. Om
exempelvis temp. är + 16.3, så vittrar det vattenrika saltet, om luftens
ångtryck är mindre än 9.9 mm., men uppnår eller öfverstiger det 9.9
mm., så kan ingen vittring inträda. Å andra sidan, om vattenångans
tension i luften är 9.9 mm. och temp. höjes till något öfver + 16.3°,
så börjar det vattenrika saltet att vittra och saltet ined 7 mol. H20
uppstår. Höjes temp. ytterligare till öfver + 21°, under det vattenångans
tension bibehålles konstant, så börjar äfven det vattenfattigare saltet att
afgifva vatten. Hade vattenångans tryck i stället varit 30 mm., så
hade de motsvarande »kritiska temperaturerna» varit ungefär + 31.5°
och -f 36.4°.
När den mot en viss fuktighetsgrad hos luften svarande kritiska
temperaturen sålunda öfverskrides, inträffar ett stillestånd i
temperaturhöjningen af saltmassan, beroende derpå, att det bortgående vattnet vid
sin lösgöring ur saltet och sin öfvergång från fast till gasformigt
aggregattillstånd binder värme. Det uppstår sålunda ett fenomen, som svarar
emot temperaturens konstans vid frys- och kokpunkter. Rinne, som
utförligt studerat detta förhållande hos några vattenhaltiga salter, begagnar
äfven för detsamma uttrycken »salternas kokning», deras »kokpunkt» etc.
De första uppgifterna angående detta fenomen torde härstamma
från Le Ghatelier, hvilken vid upphettning af gips iakttog, att
temperaturstegringen hos gipsmassan ej var kontinuerlig utan afbruten af två
stagnationer.
Hinne utförde sina observationer med tillhjelp af torkskåp, hvilka
han höll vid konstant temperatur, t. ex. ett vid 100°, ett annat vid
200° etc. Saltet, som befann sig i ett öppet kärl och vid experimentets
början hade vanlig rumstemperatur, infördes först i luftbadet med den
lägsta| temp. och sedermera i de andra successive. För hvar V2 minut
iakttogs saltmassans temp. medelst en i densamma befintlig termometer.
Innan vi närmare betrakta Rinne’® försök med ett vattenhaltigt
salt, kunna .vi anföra ett liknande experiment, som han till jemförelse
gjorde med sand.
I ett luftbad af + 105° iakttog han för hvar 1/2 minut följande
temperaturer (+ °) i sanden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
