Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
alltjemt vatten, ett vattenhaltigt salt afgifver deremot intet vatten förr
än den mot det konstanta fuktighetstrycket svarande »kritiska
temperaturen» öfverskridits. Då börjar genast vatten att bortgå, hvilket fortfar,
äfven om temperaturen ej ytterligare stegras, ända tills hela saltmassan
förlorat ett visst antal hela molekyler. Det var detta förhållande som
gaf anledning till de s. k. kokpunkterna hos de vattenhaltiga salterna.
Detta fenomen saknas deremot hos zeoliterna. Rinne har upphettat
såväl heulandit som desmin enligt samma förfaringssätt, som han
använde för BaCl2 . 2H20, någon stagnation i mineralpulvrets uppvärmning
inträffade emellertid ej, ehuru han fortsatte upphettningen i luftbad af
ända till 600°.
Ett vattenhaltigt salt, som förlorar vatten, »vittrar»; om det
förekommer i kristaller, förlora dessa sin genomskinlighet, blifva opaka eller
sönderfalla till och med till pulver. Detta beror på att vid vittringen
clet vattenhaltiga saltet öfvergår till ett annat vattenhaltigt salt, som har
4
4
4
20°
\
4
4
4
4
4
i
80°
4
4
4
4
4
4
4
i
utf
\
4
i
i
i.
2,
X
H29(
l
\
J50
\
\\
J80
210
4.
C—
6
UyO
S
\
\
\
l
l
i
280°
i
i
l
4
4
J
350
\
2
H,0
\
\-
\
l
tilll.
till 4
till 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
