Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
trycket och ett vattenhaltigt salt, öfverensstämmer med de Gibsska
fasreglerna. Ty ett sådant system består af två molekylarter, salt och vatten,
men af trenne faser: vattenhaltigt salt, vattenfritt (resp. fattigt) salt och
vattenånga. Jemvigten bör sålunda för en viss temperatur vara fullständigt
bestämd. Ett system bestående af en zeolit och dess ånga kan deremot ej
hafva någon bestämd jemvigt, äfven om temperaturen är konstant, ty i detta
system ingå endast två faser: mineral och ånga, sålunda n faser och n
molekylarter. Äfven i detta fall råder Öfverensstämmelse med fasreglerna.
Någon anledning att tilldela vattnet i de vanliga vattenhaltiga
salterna någon annan roll än de öfriga i dem ingående atomerna föreligger
ej, och den hittills använda benämningen »kristallvatten» för dessa
salters vattenhalt torde sålunda vara olämplig eller rent af oriktig,
särskildt om den anses vara eri motsats till »konstitutionsvatten».
Zeolit-mineralen hafva deremot uppenbarligen ej »konstitutionsvatten» och för
deras vattenhalt vore en särskild benämning mera behöflig. Dock passar
äfven här benämningen »kristallvatten» icke bra, emedan förmodligen
äfven en hel del amorfa kroppar hafva sin vattenhalt bunden på samma
sätt. En benämning »löst» eller »dilut» vatten eller liknande vore då
lämpligare, särdeles som den på samma gång antyder vattnets
förekomstsätt, såsom löst i kristallen till en fast lösning.
Ehuru den gamla indelningen af de fasta kropparnes vattenhalt i
kristallvatten och konstitutionsvatten var otillfredsställande och i sin
till-lämpning oriktig måste vi dock medgifva, att vattenhalten kan
förekomma bunden på två olika sätt. Och det föreligger redan medel att
i hvarje särskildt fall kunna afgöra, hvilket slag af vatten som är
förhanden. Åtskilliga föreningar äro redan undersökta i detta afseende,
men ännu torde ett drygt detaljarbete återstå, innan dessa undersökningar
uppnått önskvärd omfattning.
Använd litteratur.
A. v. Cronstedt: Försök till en Mineralogie etc. Uppl. 2. Sthlm
1781: 114.
A. Damour: Analyse de la Herschelite. Ann. Chim. Phys.
Ser. 3. XIV: 97.
Recherches sur les propriétés hygroscopiques des
minéraux de la famille des zéolithes. Ann.
Chim. Phys. Ser. 3. LIII 1858: 438.
H. Debray: Recherches sur la dissociation Comptes rendus 66
(1868): 194.
W. Fresenius: Uber den Phillipsit und seine Beziehungen zum
Harmotom und Desmin. Zeitschrift f. Kryst.
III: 42.
G. Friedel: Sur quelques propriétés nouvelies des zéolithes.
Bull. Soc. Franc, de Mineralogie XIX. 1896: 94.
A. Hamberg: Min. Stud. 9: Uber den Ganophyllit, ein Mangan-
zeolith, von Harnotigen. Geol. Fören. Förh.
12; 1890: 586.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
