Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
större fabrikerna. Då den tyska kemiska industrien intager en mycket
framstående plats, må det tillåtas mig att med några ord referera
innehållet i den tyska redogörelsen. I Tyskland delas den kemiska
industrien i flera afdelningar, nemligen:
I. Salter, syror, alkalier samt artificiella gödselämnen.
II, III. Preparater och produkter för tekniskt och fotografiskt ändamål,
för färgeri och tygtryck.
IV. Mineral- och pigmentfärger, lim och gelatin.
V, VI. Tjärdestillation och artificiella organiska färgämnen.
VII. Eteriska oljor och luktämnen.
VIII. Apparater och redskap för laboratorier och fabriker.
Af syror förtjenar i synnerhet svafvelsyran att framhållas. Den
tillverkas uteslutande af kiser och gasreningsmassa, och ehuru ännu
största delen af svafvelsyran framställes i blykamrar, så har dock på
allra sista tiden syrgasens direkta inverkan på Svafvelsyrligheten, som
intill 1889 uteslutande användes för framställning af SÖ3 (mycket
använd i färgindustrien) äfven kommit till användning för att ur S03
genom utspädning med vatten framställa S04H2, hvadan man numera ej
behöfver några blykamrar eller afdunstningspannor. Den som började med
denna metod var die Badisclie Anilin- und Sodafabrik in Ludwigshafen.
Kaliindustrien är som bekant en specifikt tysk industri och hvilar
på den naturliga massförekomsteii af kalihaltiga salter, de s. k.
stass-furtersalterna, hvilka sträcka sig öfver en betydlig del af hela
Nordtyskland såsom följeslagare till der förekommande stensalt. Mängden
af försålda kalisalter, såväl renade som råa, utgjorde 1898 1,355,273
ton, hvaraf omkring 75 % användes för jordbruket.
Den elektrolytiska sönderdelningen af kloralkalierna i klor och
kali-eller natronhydrat tillämpas fabriksmässigt men går bättre för
klor-kalium än för klornatrium på grund af Idorkaliums högre
molekular-vigt. För spaltningen användas två olika metoder, nemligen antingen
porösa diafragmor af cement eller också qvicksilfverdiafragmor enligt
Castner’s patent. Båda metoderna lemna en mycket ren klor, som
begagnas för framställning af klorkalk, hvilken redan nu i Tyskland till
större delen framställes af elektrolytisk klor.
I afseende på soda-till verkningen angifva approximativa beräkningar,
att inalles
1884 1894
Leblancsoda utgjorde................................. 545,500 ton. 456,000 ton.
amoniaksoda ».................................. 163,100 » 776,000 »
1884 var Leblancsoda 77 % men 1894 blott 37 % af det hela. Det
är egentligen England, som ännu tillverkar Leblancsoda. Saltsyra erhålles
dels på vanligt sätt vid Leblancsodaprocessen, dels genom sönderdelning
af MgCl2 i värme med vatten.
Ur gasreningsmassa framställes i Tyskland gult blodlutsalt på det
sättet, att den uttvättade massan (för att aflägsna lösliga amoniaksalter)
kokas med kalkmjölk, hvarvid förhandenvarande berlinerblått omsattes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
