Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
viker från bariums atomvigt 137.4. Slutligen har Debierne förra året
ur pechblende erhållit ännu ett radioaktivt ämne, som han kallat
ak-tinium, tillhörande jerngruppen och närmast liknande titan. Curie har
också funnit, att thoriurn besitter radioaktiva egenskaper.
Becquerelstrålarne likna i mycket Röntgenstrålar, särskildt i
förmågan att framkalla fluorescens och fosforescens och att genomtränga
ogenomskinliga kroppar. Det utstrålade ljuset är ej homogent lika litet
som Röntgenljuset. Alldeles som i fråga om Röntgenstrålarne skulle man
kunna tala om hårda Becquerelstrålar, som lätt genomtränga till och
med l cm. tjocka blyplattor, så att en god del af ljus verkan på en
bariumplatinacyanurskärm bibehålles, och mjuka dylika, som nästan
alldeles tillbakahållas af en träskifva på några få mm. tjocklek. De hårda
Becquerelstrålarne härröra från radium, de mjuka från polonium. Men
de radiumstrålar, som passerat genom en 12 mm. tjock blyplatta, hafva
härigenom väsentligen förändrats, så att de ej längre gifva någon skugga
af handen men väl af en kropp, som är tätare än bly, t. ex. guld. Om
Röntgen- eller Becquerelstrålar träffa en fast kropp, utsänder denna i
sin ordning ljus åt alla håll, men detta ljus är ej identiskt med de
primära Röntgen- eller Bec.querelstrålarne, alldenstund de sekundära
strå-larnes absorption är en annan. Dock visar sig här en skilnad mellan
Röntgen- och Becquerelstrålar, så tillvida som ett af de förra träffadt
föremål ej lyser eller utsänder strålar längre än det sjelft påverkas,
medan deremot, orn ett föremål belyses af Becquerelstrålar, det fortsätter
att lysa äfven långt efter det den primära påverkan upphört, såsom hr
och fru Curie funnit.
Om man bringar en indifferent kropp så nära en starkt radioaktiv
substans, att blott ett tunnt luftlager skiljer dem åt, så blir den så
småningom också radioaktiv och bibehåller denna egenskap under
någon tid. Måhända kan man med Giesel anse, att poloniums existens
och radioaktivitet är en sekundär företeelse. Men ehuru man ej kunnat
påvisa några särskilda spektrallinier hos polonium och aktinium, har
man dock genom den fotografiska metoden funnit strålande linier i
ultraviolett för båda, hvilket tyder på tillvaron af särskilda element.
Radium-strålame förmå att sönderdela gaser i joner, hvilket äfven är fallet med
Röntgenstrålar. Jonernas rörlighet är för båda slagen af strålar
densamma, den negativa jonen något rörligare än den positiva. Det är
lord Kelvin, J. J. Thomson och Rutherford, som påvisat dessa
förhållanden. Wilson har funnit, att jonerna äro kondensationskärnor.
Genom starka Becquerelstrålar blir luften ozoniserad men deremot
ej genom Röntgenstrålar. Lenard har nyligen funnit, att de mycket
kortvågiga Ijusötrålarne i den yttersta ultravioletta delen af spektrum i
många afseenden förhålla sig som Röntgen- och Becquerelstrålar. De
göra nemligen äfven luften ledande och föranleda ozonbildning.
Glas synes färgadt under inverkan af radiumstrålar, men färgen
beror af glasets natur. Radiumsalter äro sjelflysande i mörkret och
framkalla fluorescens hos bariumplatinacyanur och fosforescens hos ett
stort antal ämnen.
En fundamental skilnad mellan Röntgen- och radiumstrålarne är,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
