- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Tolfte årgången. 1900 /
159

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

159

och oxidera indigosvafvelsyra. Alldeles samma reaktioner visa
kolloidala platinalösningar. En annan märklig öfverensstämmelse må äfven
framhållas: som bekant ökas i allmänhet reaktionshastigheten i hög grad
med stigande temperatur. Enzymvärkningarne visa i detta afseende ett
i viss mån afvikande förhållande, i det att de vid viss temperatur uppnå
ett maximum och vid fortsatt temperaturstegring åter aftaga (Tammann).
På samma sätt förhålla sig kolloidala platinalösningar, i det att t. ex.
vattenbildningen ur knallgas vid deras närvaro visar ett liknande
»temperaturoptimum». Vidare må nämnas, att deras katalytiska värkan på
vätesuperoxid ökas vid närvaro af små mängder alkali, men vid större
alkalitillsats åter ofta aftager, under det att åtskilliga enzymlösningar vid
samma reaktion på alldeles samma sätt på värkas af alkalier.

Den mest slående likheten mellan kolloidala platinalösningar och
enzymer visar sig emellertid däri, att sådana ämnen (ex. cyan väte,
jod-cyan, vätesvafla, koloxid, hydroxylamin m. fl.), som nedsätta eller
upphäfva de senares katalytiska värkningar och således kunna kallas
enzymgifter, äfven förminska, resp. tillintetgöra de förras katalyseringsförmåga.
Dylika ämnen kallar därför Bredig »platinagifter». Men ej nog
härmed! Om vissa enzymers värksamhet genom in värkan af något gift
hämmats, och om sedan giftet aflägsnas, återgår katalyseringsförmågan
småningom till sitt förra belopp. Samma förhållande visa ofta
platina-lösningarne. Så minskas exempelvis värkan af blod, abrin, zymas
m. fl. enzymer å vätesuperoxid redan genom närvaro af ytterst små
kvantiteter cyan väte. Ilteda har visat, att redan ^ööuöuuu normal
cyanvätelösning tydligt nedsätter, »förlamar», platinans
katalyserings-förmåga. Aflägsnas cyanvätet, återtager i båda fallen katalysen sitt förra
värde. — Ännu ett särdeles intressant exempel må omnämnas: som
bekant beror koloxidens giftighet därpå att den beröfvar blodet förmågan
att fungera som »syreöfverförare». Af Bredigs och Ikeda’s
undersökningar framgår, att kolloidala platinalösningar vid närvaro af koloxid
ej katalytiskt på värka vätesuperoxid, under det att redan Faraday
påvisat, att koloxiden förhindrar knallgaskatalys genom platina i
kompakt form.

Som synes, är analogien mellan kolloidala platinalösningars och
enzymers katalytiska väfningssätt synnerligen tydlig. Naturligtvis kan
man — hvilket också Bredig uttryckligen framhåller — ej tänka sig
någon djupare gående öfverensstämmelse mellan dessa båda slag af
katalysatorer, men det är tydligt, att ett fortsatt ingående studium af
de »enzymmodeller», som vi ega i de kolloidala metallösningarne, måste
i väsentlig grad bidraga till lösandet af frågan om de egentliga
enzymernas värkningssätt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:31:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1900/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free