- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Tolfte årgången. 1900 /
191

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

191

Permanent viskos. Användning af viskos är ännu till stor del
begränsad på grund af dess egenskap att sjelfdekomponeras. Den tid,
som viskosen kan bevaras utan att sönderdelas, öfverstiger sällan 2
veckor; ändå fortare omsattes den, när den blifver utsatt för höga
temperaturer. Det har derför varit en epokgörande nyhet, att Cairns i
Glasgow uppfunnit ett mycket enkelt sätt att omsätta viskosen i en form,
der den håller sig under obegränsad tid. Uppfinningen är för närvarande
föremål för patent, hvarför den ännu ej är offentliggjord. Visar sig
metoden använbdar, torde särskildt viskosens framtid inom färgindustrien
blifva af mycket stor betydelse.

Som slutresultat kan man säga: viskosen, hvilken ännu är en helt
ny uppfinning, en, som blott de två senaste åren låtit tala om sig, är
likväl en bland de mest märkliga och intressanta uppfinningar, som gjorts
inom det kemiska cellulosaområdet.

Praktiskt-analytiska notiser.

Af Mats Weibull.
I.

Vid bestämning af fett i mjölk enligt Gottlieb^ metod*) — hvilken
nu allmänt blifvit antagen som standard vid noggrannare analyser —
afdunstar eller afdestillerar man, som bekant, eterbenzinlösningen, som
innehåller fettet, och torkar återstoden, tills konstant vikt erhålles.
Denna intorkning tager vid användande af ett vanligt ångtorkskåp en
tid af minst två timmar. Har man, såsom på härvarande laboratorium,
ofta många prof till samtidig torkning, har det visat sig, att ej ens
denna tid förslår. På ett enkelt sätt kan man emellertid förkorta denna
både tidsödande och bränsle-kräfvande torkning till konstant vikt.

Anledningen till, att intorkningen drager så lång tid, ligger deri,
att petroleumbenzinen liksom en del af etern i gasformigt tillstånd
stanna kvar i kolfven och genom sin närvaro hindra sista återstoden
af de nämda vätskorna att förgasas. Har man många kolfvar i bruk,
blir luften i torkskåpet äfven ganska mättad af eterbenzin, r^vilket än
mer försvårar afdunstningen.

Genom att 4 ä 5 gånger, med ett par minuters uppehåll, — bäst
med hjälp af en sådan kautschukboll, som användes till insekt- eller
lavemangspruta, — blåsa ut den i kolfven befintliga gasblandningen kan
torkningen ske på x/2 timme. Jå, man behöfver icke ens torka kolfven
i ett dylikt torkskåp — alltså öfverhufvudtaget för detta ändamål värma
upp sitt torkskåp, — utan man erhåller genom dylik utblåsning fettet
alldeles fritt från benzin och eter samt vid konstant vikt, om man blott
upphettar kolfven på ett kokande vattenbad under 30—40 minuter.

Jmfr denna tidskrift III, 148 (1891).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:31:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1900/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free