Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
ningen, hvarvid jag endast kommer att uppehålla mig vid
prisvariationerna på de viktigaste kemiska produkterna.
Beträffande Tdor förekommer fri klor i handeln blott i ringa
mängd, inpressad i metallcylindrar. Den ojämförligt största mängden
af blekningsklor föres däremot i marknaden kemiskt bunden i form af
klorkalk. — Klorkalk bildade till midten af 1890-talet, så länge nämligen
som dess framställning var bunden vid den Leblancska, sodaprocessen,
ett monopol för den engelska sodaindustrien. Så länge var också
Tyskland för en stor del af sitt behof hän visadt till England, hvars
öfvervikt låg i den Weldoriska, brunstensrevivifikationsprocessen, i dess billiga
kol och billiga Doverkalksten samt slutligen i dess massframställning l
motsats mot den en lång tid i Tyskland bibehållna fabrikationen i liten
skala. Dessutom var fabrikationen i Tyskland, hvarest det tog en dryg
tid, innan WeWow-processen infördes, direkt hänvisad till skyddet af en
importtull, såvida den ej ville ligga under i konkurrensen med England.
Så länge nu de engelska priserna voro bestämmande på den tyska
marknaden, skedde prisregleringen hufvudsakligen i enlighet med
förhållandet mellan tillbud och efterfrågan. Under det man i början af
sextio-talet ännu i Tyskland betalade 40 mark och mera per 100 kg.
klorkalk, framkallade mot slutet af detsamma det tryck, under hvilket
den klorkalkkonsumerande industrien och äfven andra industrigrenar ledo,
jämte den samtidigt förhandenvarande öfverproduktionen, ett prisfall till
33 mark. På denna följde under början på 70-talet en så mycket större
prisstegring (48 mark 1872), hvilken, utgången från England och
ytterligare stegrad genom stark efterfrågan från Amerika, tydligt uttrycker
den dåvarande allmänna kemikalie-konjunkturen. Priset på klorkalk
sjunker därefter alltjämt, ända till 20 mark 1883, till följd af den
allt större dimensioner antagande produktionen af Leblancsoda,
alldenstund den härvid erhållna saltsyran ej funnit någon annan
användning, och lagliga bestämmelser hindrade fabrikerna att låta denna syra,
som då ännu spelade rollen af biprodukt, bortrinna. Ett stillestånd i
form af ert prishöjning (24 å 25 m. per 100 kg.) åstadkoms visserligen
åren 1880 och 1881, då ock en större efterfrågan hade till följd en sä
väsentlig produktionsstegring, att i stället för de höga prisen åren 1882
och 1883 följde nyssnämnda låga pris (20 mark per 100 kg.). Först
den i Maj 1883 afslutade konventionen mellan de engelska fabrikanterna
förmådde åter framkalla en prisförhöjning (till 30 mark). Denna hade
emellertid ej kunnat bibehållas, därest den ej fatt understöd af en
samtidigt i Frankrike uppträdande kolera epidemi, som framkallade en större
förbrukning af desinfektionsmedel. Åren 1885 och 1886 inträffade ånyo
prisfall, och först från 1887 förmådde fabrikanterna bestämma ett för en
rad af år framåt bestående pris (26 m. pro 100 kg.). Efter 1895 vann
i Tyskland klorfram ställningen på elektrolytisk väg en sådan utbredning,
att införseln af klorkalk, som ännu 1891 uppgick till 3,400 ton, år 1900
sjunkit till 400 ton, under det att utförseln på denna tid stigit från
1,400 till 26,000 ton. Hela försäljningen af den på elektrolytisk väg
vunna klorkalken ligger sedan 1898 i händerna på firman
Griesheim-Elektron, som åren 1899 och 1900 kunde fordra mycket högre priser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
