Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
svenska industrien högst behj ärtans värda innehållet i skrifvelsen skulle
föranleda någon särskild åtgärd från Samfundets sida, fick tillsvidare
bero på initiativ från de i frågan närmast intresserade.
6) Ingeniör A. Rydholm höll ett af talrika skioptikonbilder
illu-streradt föredrag om sillfisket i Bohuslän och dertill hörande industrier.
Ur det intressanta föredraget, som till sitt hufvudinnehåll återfinnes
i Teknisk Tidskrift 31, h. 19 och 20 (1901) må här anföras, att, så
långt säkra historiska uppgifter finnas att tillgå, har sillfisket i Bohuslän
haft en periodisk karakter, i det att på en period af riklig sillfångst,
varierande mellan 20 och 80 år, följt en med knapp silltil]gång på 60
ända till 100 år. Under senare delen af 1100-talet, kung Sverre?s tid
(Bohuslän hörde nemligen till Norge ända till freden i Roeskilde 1658),
var silltillffången ymnig. Ett sillfiske af stor betydelse pågick från
medlet af 1200-talet till långt in på 1300-talet och torde ha räckt i 80
år, den längsta hittills kända sillperioden. Omkring medlet af
1400-talet inträffade åter en sillperiod, dock har den, som inföll under
1500-talet varit ännu bättre, och ensamt i Marstrand, som liksom öfriga städer
i Bohuslän haft sillen att tacka för sin uppkomst och utveckling,
saltades, torkades och exporterades härunder 600,000 tunnor sill årligen.
Marstrand hade härunder svingat sig upp till en sådan betydelse, att det
var den andra staden i Norge. Under 1600-talet infördes s. k. vräkning
af saltad sill. År 1747 började en mycket riklig fångstperiod, då
fångst-och förädlingsmetoderna förbättrades och industrien uppdrefs till en
betydande inkomstkälla för landet. I synnerhet var sillfångsten stor
under åren 1786—1799, då en tunna sill kunde köpas för ett par
skilling. Emedan sillen under denna period erhölls i större mängd, an som
genom Saltning och rökning kunde förbrukas, började man 1760 att
bereda silltran eller sillolja deraf. Trantillverkningen skedde så, att sillen
kokades med vatten i jern- eller koppar kitt! ar, hvarvid trän en steg upp
till ytan och afskummades, hvarefter återstoden, som kallades trangrums,
helt enkelt kastades i sjön. År 1783 funnos 328 trankokerier med 1,092
kittlar och en tillverkning af 11,000 fat trän; 1790 steg tillverkningen
till 120,000 fat, medan sillfångsten kan uppskattas till 6,321,000 hl.,
det högsta den någonsin varit. — Till jämförelse må nämnas, att den
rikaste fångst efter 1878, nemligen 1895—96, utgjorde 2,378,000 hl. sill.
Norges samtliga sillfisken lämna 3/4 till 2 millioner hl. om året och
Skottlands 21/9 million eller derunder. — Trangrumset, som spred sig vida
omkring dels på hafvet, dels på stränderna, vållade genom den vidriga
lukten mångahanda obehag och föranledde den i Bohusläns annaler
bekanta »trangrumsfejden», hvilken slutligen bilades till allmän belåtenhet,
sedan någon funnit, att grumset var ett utmärkt gödselämne, som sedan
blifvit kalladt sillguano. Med 1878 började den sillperiod, som ännu
pågår, ehuru silltillgången under senare åren varit temligen obetydlig.
Den fångade sillen exporteras antingen färsk eller beredes genom
Saltning till en hållbar handelsvara. Kokning förekommer numera endast
i obetydlig grad i Sverige, hvaremot den härifrån exporterade färsksillen
till stor del rökes i Tyskland och England. Af den sill, som icke så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
