- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Femtonde årgången. 1903 /
20

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20

lunda finner användning, beredes sillguano och sillolja. Sillsaltningen
sker numera efter den skottska metoden, och våra större salterier äro i
allmänhet fullt mönstergilla. Beredningen af sillguano och sillolja
tillgår så, att sillen kokas med ånga i stora träkar, hvarifrån oljan och
vattnet aftappas, hvarefter den fasta massan pressas i spjälkorgar af järn
eller i dukpressar. Oljan och vattnet föras till separeringstankar, der
oljan afskiljes för att sedan tvättas och renas genom filtrering. De fasta
resterna torkas och sönderdelas, hvilket vanligen sker i apparater, försedda
med ånguppvärmning. Sillguanon, som före torkningen håller omkring
60 X vatten, bör efter densamma ej hålla mer än högst 10 °/0.
Kväfve-halten blir då c:a 10, fosforsyran 5 å 6 och kali l %, men derjemte
håller den från 10 ända till 14 % fett. Ehuru man gjort många
försök att utlösa detta fett med flyktiga kolväten, har dock intet ledt till
ekonomiska resultat.

Sillguanon exporteras hufvudsakligen till Frankrike, der den vunnit
allt större efterfrågan till gödsling af hvete- och hvitbetsfält. Silloljan,
som har stor förmåga att genomtränga animaliska väfnader, går äfven
den nästan uteslutande till Frankrike för •sämskinnsberedning. I
blandning med mineralolja användes den äfven som smörjolja (orsinolja). 60
hl. sill lämna l ton torr guano med ett värde af c:a 100 kronor och
något mer än l fat olja, vardt 30 å 40 kr.

Under det gynnsamma sillåret 1895—96 fångades, såsom ofvan
anfördes, 2,378,336 hl. sill, af hvilka användes

till direkt export till Saltning till guanofabrikation

1,097,336 hl. 427,000 hl. 854,000 hl.

Guanofabrikernas antal var 23 med en tillverkning

af 14,000 ton guano till ett värde af 1,400,000 kr.
och 12,300 fat olja » » » » 369,000 » .

Genom hydrografiska undersökningar, hvari flera svenska
vetenskapsmän tagit en mycket verksam del, har man funnit, att sillen bäst
trifves i ett »bankvatten» af 32 å 33 promille salthalt, äfvensom vissa lagar
för hafsströmmarnes gång genom Öresund, hvarigenom vattnets
beskaffenhet i Kattegat bestämmes. Äfven har man genom studiet af hafvets
mikroskopiska organismer (plankton), som tjena sillen till föda, fått en
viss inblick i sillens vandringar, som måhända kan blifva till gagn äfven
för sillfisket.

Efter föredraget sporde d:r Setterberg, om ej guanofabrikationen i
följd af fabrikernas stora anläggningskostnad blifvit på det hela
förlustbringande.

Ingeniör Berglund frågade, om ej det i guanon ingående fettet skulle
genom kompostering kunna sönderjäsas i likhet med hvad som förut
skedde med sönderbråkade bendelar under iakttagande af, att det
utvecklade kväfvet absorberades, t. ex. i form af ammoniak eller
salpetersyra, och om sådana försök gjorts.

Härpå svarade föredraganden, att säkerligen ingen fabrik haft skälig
ränta på anläggningskostnaden. En fabrik, Källviken, som han sjelf
förestått, hade kostat 300,000 kr. och hade under en del år ganska stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkemtid/1903/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free