Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
lämnade den tyska produktionen enligt Hasenclevers beräkning blott
57 X af det inhemska totalbehofvet. Men redan 1884 öfversteg exporten
från Tyskland importen med 5,300 ton, under det att ännu föregående
år exporten omvändt understeg importen med i rundt tal 68,000 ton.
Och jämföra vi i sammanhang därmed priserna för de båda
perioderna 1861—1865 och 1881—-1885, så finna vi, att man under den
sistnämnda perioden, 1881—1885, kunde köpa soda för ungefär halfva priset
(12 m. pro 100 kg. kryst, soda år 1884 och 21 m. pro 100 kg. calc.
soda) mot under perioden 1861—1865 (22 m. pro 100 kg. kryst, soda
och 42 m. pro 100 kg. calc. soda).
I början af 70-talet, då på grund af blockad den tyska konsumtionen
för fyllande af sitt behof var inskränkt till inhemska fabriker, höjde dessa
sitt pris till följd af den genom blockaden framkallade fördyringen af
kolen (22 m. pro 100 kg. kryst, och 38 m. pro 100 kg. calc. soda år
1871). Mot slutet af 1871 togo engelsmännen åter införseln på den
tyska marknaden i sin hand, i det att de i anslutning till de höga
kolpriserna, som de då reglerade med efterfrågan på järn, så högt
upp-skrufvade sina fordringar (27 m. pro 100 kg. kryst, och 40 m. pro 100
kg. calc. soda 1872), att man på förhand kunde förutsäga en föga lång
varaktighet i detta pris. Från 1.874 se vi också sodaprisen sjunka allt
mer till år 1889 (8 m. pro 100 kg. kryst, och 13 m. pro 100 kg. calc.
soda i April 1889), då ånyo ett litet uppsviog inträdde. Englands öfver
-produktion, som icke ville upplåta den tyska marknaden åt den allt
större inhemska produktionen, de vid framställningsprocessen allmänt
införda förbättringarna, konkurrensen mellan de i Tyskland efter olika
patent arbetande ammoniaksodafabrikerna, som med sin bättre och mera
ändamålsenliga kvalitet i första hand gjorde sig gällande — alla dessa
moment åstadkommo tillsammans ett så lågt pris på soda, som aldrig
varit kändt under tidigare år.
Från början af 90-talet se vi, såsom ofvan är nämndt, sodapriset
åter i stigande, och i det följande bibehålla sig dessa högre pris —- till
år 1900 för calcinerad soda (19 m. pro 100 kg.) och till 1894 resp.
1895 för kristalliserad (12 m. pro 100 kg.) och ammoniaksoda (17 m. 50
pf. pro 100 kg.). Från denna tid måste de båda sistnämnda sorterna åter
gå ned något i pris.
Prisstegringen i början af 60-talet framkallades genom grundande
af ett engelskt alkalisyndikat, som förde samtliga LeWarcc-sodafabrikér
under samma ledning. Den år 1887 af producenter af kristalliserad soda
igångsatta föreningen kunde visserligen framkalla en prisförhöjning, men
denna blef blott af kort varaktighet, då den kom att stå i motsats till
den samtidiga sänkningen af ammoniaksodaprisen. Från midten af
90-talet måste man åter sänka sina fordringar, då konkurrensen blef allt
häftigare mellan de sodaproducerande fabrikerna, särskildt frän
ammoniak-sodafabrikernas sida.
Hvad kaliumkarbonat beträffar, kostade denna produkt kemiskt ren
år 1900 just fjärdedelen (l m. 10 pf. pro kg.) af hvad den kostat 1861
(4 m. 40 pf. pro kg.). . _
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
