Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
Österrike och Amerika, är det tvifvel underkastadt, huruvida firman ännu
länge kan fortsätta att vara den ledande.
Äfven kaliumklorater kunde, tack vare samma engelska
sammanslutning mellan alkalifabrikariterna, som uppdrifvit klorkalkpriserna så
högt, bibehållas vid högt pris (2 m. pro kg.) ända från 1890 till 1894.
Då gjorde emellertid konkurrens af rr^a fabriker i Schweiz, Norge och
Sverige, vid Niagarafallet samt i Stassfurt fullständigt slut på den
konstlade fördyringen af detta kemiska preparat.
Bättre lycka hade bromproducenterna i sina trustförsök af det skäl,
att råmaterialet för bromen finnes att söka endast på jämförelsevis få
platser. Därför är det ock lätt att få en öfverblick öfver
totalproduktionen. Efter ingången Öfverenskommelse 1893 mellan tyska och
amerikanska producenter har man kunnat hålla fast vid bestämda priser ända
till dato. Förut gjorda bemödanden af dessa båda konkurrenter att
enligt aftal höja priserna hade krönts med endast kortvarigt och ringa resultat.
Af vidtgående och långvariga verkningar blefvo de ansträngningar,
hvarigenom en förening af jodproducenter sökte monopolisera detta ämne.
Under det att jodmarknaden ända sedan midten af 60-talet behärskats
af spekulanter, som voro i förbund med producenter från Skottland och
andra orter, öfvergick i midten af 70-talet den chilensk-peruanska
produktionen till ett bankinstitut, som i likhet med den franska
jodkoalitionen afyttrade hela sin årsproduktion till London. Ett syndikat
af nästan samtliga chilenska, skottska och franska jodproducenter kunde
under den följande tiden kontrollera hela världsbehofvet, som
uppgick till något mer än 300 ton, och i verkligheten voro också de pris,
som syndikatet fastställt, särskildt från midten af 80- till slutet af 90-talet,
så orubbliga, att jodnoteringarna under de olika åren blott skilde sig
på några få mark. Men äfven det allra bäst ledda syndikat kan blifva
nödsakadt uppgifva sin monopolställning till följd af stark konkurrens.
Därpå lämnar just jod ett ganska slående exempel. Japan, som förut
varit en af hufvudkonsumenterna af den europeiska joden, uppträder
nämligen sedan några år på världsmarknaden med sin ur sjötång
framställda jod, och denna produktion har kanske för ganska lång tid
medfört en fullständig omkastning på jodmarknaden. För öfrigt skulle de
chilenska salpeter verken, som blott använda en tredjedel af förefintlig
jodsalpeter, kunna glädja sig åt en afsevärd vinst, om de också finge
blott hälften af det nuvarande priset för sin vara.
För att åstadkomma ett stabilt läge på fosformarknaden hade
engelska och franska fabrikanter år 1892 efter en föregående strid ingått
en konvention. Men snart sjönko åter prisen på denna vara till följd af,
att äfven andra länder, såsom Tyskland, Ryssland, Amerika och Japan,
började uppträda såsom konkurrenter till nyssnämnda konvention.
När år 1887 kaliumbikromatet sjunkit lägre i pris, än man
någonsin förut varit vittne till, sökte de stora engelska producenterna /. I.
White och Eglington att åstadkomma en förbättring härutinnan genom
att afsluta en konvention med de tyska fabrikanterna.
Kaliumbikroma-tets tendens att sjunka kunde dock ej hejdas på detta sätt. Med de låga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
