Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
nG6H604 resp. nC6H3OJ, ett par föreningar, som äfven skola bildas vid
oxidation af huminsyra med salpetersyra. Icke heller dessa syrors
konstitution är närmare känd. På laboratoriet har man ännu icke framställt
humus.
Jag behöfver väl knappt erinra om, att humusen såsom sådan icke
kan tjänstgöra såsom direkt näringsämne för de gröna växterna. Växten
måste lifnära sig af kväfvet, fosforn och kalit etc , i mån som dessa
ämnen i lämplig form afspjälkas ur humusen, något som icke i allmänhet
låter sig göra, utan att dess molekyl blir mera eller mindre skamfilad.
Om humusens konstitution vet man ännu föga. S est ini (1902)
anser, att själfva kärnan i molekylen utgöres dels af raka kedjor, dels af
ringformiga slutna kedjor, såsom t. ex. bensol- och furanringar. Till
dessa kedjor eller ringar sluta sig keto-, hydroxyl- och alkylgrupper,
hvilka äro jämförelsevis lättare tillgängliga för oxidation. Så förekomma
också eterartade bindningar. Humusämnenas sammansättning är mycket
olika i olika fall; knappast två analyser af olika sorter stämma öfverens
med hvarandra. Men de förete nog ändå sinsemellan stora likheter, i
det väl deras konstitution är något så när densamma; det finnes
troligen massor af besläktade humussubstanser.
Hvad sidokomplexerna angår, förekommer kväfvet dels i form af
ammoniak, dels såsom amidkväfve eller aminkväfve, en form ur hvilken
det endast långsamt kan hydrolyseras till ammoniumsalt. Måhända finnes
kväfvet äfven i nitroföreningar. Slutligen finnes det kanske också i sin
mest svårtillgängliga form, såsom pyrrol- eller pyridin kväfve. Hvad
fosforsyran beträffar, så har den stor benägenhet att ingå i komplexa
föreningar, i hvilka den alls icke är tillgänglig. Så är t. ex. lecitinets
molekyl sammanhållen af fosforsyran, hvilken i denna form icke kan
passera växtrötterna. Huru kalk, kalium, järn etc. kvarhålles af
humusämnena, är icke lätt att säga. Troligen bilda huminsyrorna i likhet
med oxalsyran, cyanvätet etc. komplexa salter.
Ehuru det torde vara slutgiltigt ådagalagdt, att förmultningen sker
hufvudsakligen med hjälp af bakterier, synes det mig icke lämpligt att
alldeles utesluta rent kemiska reaktioner härvidlag. Åtminstone beror
förmultningens hastighet af temperaturen på samma sätt, som öfriga
reaktioners hastighet, hvilket ju antyder en kemisk och icke biologisk
verksamhet. Och enligt helt nya undersökningar af Niltitinsky sönderdelas
ammoniumhumat under kolsj^rebildning äfvan utan mikoorganismers
medverkan. Kolsyrebildningen beror enligt honom på humusens oxidation
genom luftens syre, icke på humusmolekylens spjälkning; den går hälften
så fort vid frånvaro af bakterier som under deras medverkan samt
gynnas af värme och fuktighet, hvilken sistnämda omständighet antyder
en samtidigt försiggående hydrolys.
Huru mycket värdefull växtnäring således humusen må innehålla,
så kunna växterna tillgodogöra sig denna endast i mån af dess frigöring.
Af Eggertz* kult ur f or so k *) framgår detta med all önskvärd tydlighet. I
Studier och undersökningar öfver mullämnen i åker- och mossjord 1886.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
