Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
humusämnena kan vara nedlagdt ett ganska betydligt kapital af
växtnäring. I mån som denna afspjälkas, kan man tala om ränta å
kapitalet. Detta ökas år från år eller åtminstone vidmakthålles genom
multnande rester af växterna, hvilka ju under tidernas lopp bildat
organisk substans ur luftens kolsyra och frigjort kali, kalk, järn och
fosforsyra m. m. ur mineralämnena. Ju hastigare förmultningen sker, desto
större ränta lämnar kapitalet i marken, men desto mindre kapital hopas
också; den tillgängliga växtnäringen blir i detta fall fördelad på mindre
volym, d. v. s. mera koncentrerad. l) Skulle det icke många gånger vara
af fördel att kunna påskynda omsättningen, så att inga djupa lager af
multnande växtdelar hinna samlas, i hvilkas nedre skikt på grund af
bristande lufttillgång den kemiska processen öfvergår till förruttnelse?
Wollny har tämligen utförligt sysselsatt sig med frågan om
formult-ningens ledande i önskad riktning. Det torde vara nog att här räkna
upp hans rubriker: jordens mekaniska bearbetning, träda, dränering,
bevattning, påförande af annat jordslag, gödsling. Men samtliga dessa
medel äro dyrbara, och när det blir fråga om t. ex. Norrlands skogstrakter,
äro de icke användbara.
Men skulle det icke vara möjligt att komma till målet på ett
enklare sätt? Bortsedt från den utvägen att tillföra lefvande organismer,
som sönderdela humusen, såsom daggmaskar eller lämpliga slag af
bakterier, skulle man icke kunna finna något lämpligt katalytiskt ämne, som
reglerade humusens sönderdelning genom sin blotta närvaro? Ett sådant
ämne behöfde sannolikt blott påföras i försvinnande små mängder.
Tanken har redan föresväfvat en tysk forstkemist Schmidt, 2) men han har
icke ännu gifvit några fastare konturer åt idén. Tanken går ut på att
med lätt reglerbara kemiska proecsser ersätta den mera svårberäkneliga
bakterieverksamheten.
Så länge man icke grundligt känner förmultningens kemiska processer,
är det icke möjligt att förutse, hvar sådana katalytiska ämnen skola sökas.
Man kan ju våga en förmodan, att ett oxiderande enzym skulle kunna
vara lämpligt. Öfver sådana har G. Bertrand publicerat några
intressanta studier. Den japanska lackfernissan innehåller enzymet laccas,
som eger förmåga att förmedla åtskilliga ämnens syreupptagande,
exempelvis utom den i fernissan förekommande laccolens äfven hydrokinonens,
pyrogallolens m. fl. Befrias fernissan genom fällning med alkohol från
detta enzym, hårdnar den icke vidare, emedan laccolen icke längre
oxideras af luftens syre. Samma eller liknande enzym förefinnes i olika
växtdelar, t. ex frukter. Detta är orsaken till, att ett snitt i ett äpple eller
en sockerbeta mörknar i luften. Troligen skulle man äfven kunna
påträffa enzym, som förmedlade oxidationen af multnade växtlämningar,
om man sökte bland ämnen af liknande sammansättning som laccasen.
Bertrand har närmare undersökt laccasen och funnit, att dess
verksamhet betingas endast af dess manganhalt. Laccas, som befriats från
denna metall så när som på ^otbö’ nac^e ingen nämnvärd inverkan på
den alkoholrenande laccolen i fernissan. Vid den allra minsta tillsats
*) Alb. Nilsson, Sveriges växtsamhällen, Tidskr, för Skogshushållning 1902.
2) Zeitschr. f. Först- u. Jagdwesen 32, 514.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
